Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skämtbilder under 1700-talet - Skämtbilder i Sverige under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKÄMTBILDER UNDER 1700-TALET.
(1740—1814) gör narr af sig och sina vänner. Dessa »charger» följde
ofta med som illustrationer till de bref han strödde omkring sig.
Här möter en helt annan uppfattning än den franska. Den
starka sinnligheten får här ett burleskt drag, som leder tanken
till Gillrays och Rowlandsons ansvällda och cyniska typer. Det
var, som ville han hämna sig på nyantikens släta, kalla, något
sötaktiga ideal och taga skadan igen med istermagar och
grof-kornigt skämt. Att lejonklon tydligt röjes i de Sergelska
ritningarna kan ej förnekas, och vid sidan af det stora kulturhistoriska
och personhistoriska intresset påkalla de från skämthistorisk
synpunkt uppmärksamhet genom sin kraftiga reaktion mot
det blodlösa ideal i skulpturer och målning, som utmärkte
nyantiken.
Det ständiga skämtandet med den öfverdrifna kulten af
bordets nöjen, som utmärkte de nyssnämnda engelsmännen,
fanns också i Sergels skämtteckningar. Gjörwell kallar på sin tids
språk den store bildhuggaren »denne vällustige och välgörande [1]
artist» och räknar honom bland »herrar med digra magar». Det
komiska sväng-om, som Sergel afbildat på i bild 91 meddelade
teckning, visar honom och börsmagnaten Schön 1801 dansa vals
på Arboga värdshus. Ett sådant uppträde skulle mycket väl
ha kunnat försiggå pä den Sergelska middag Gjörwell skildrar den
22 juli 1792 i ett bref till sin i Norrköping gifta dotter, Gustava
Lindahl. I detta kulturhistoriska aktstycke berättar »de lärda
mödors patriark» om middagen på Sergels landtställe Ingenting.
Sällskapet bestod af några framstående utlänningar och ett par
damer, bland andra Mlle Hellström, med hvilken Sergel »lefde
uti det slags medelvägen, som kallas mariage de conscience».
Denna, »en vacker och artig blondin», visade »en liten Sergel på
blott några månader». Då Gjörwell intresserade sig för »det
lilla kräket och frågade efter dess kön», sade hon: »Här skall ni
få se att det är en riktigt skön gosse.» »Till en sådan langage
lärer man», anmärker förnumstigt Gjörwell, »komma bland
artister, som studera la nature toute nue.» Middagen var glad
och >så alldeles pastoral», att under det man satt till bords det
ena hölasset efter det andra körde förbi fönstren, ty man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
