Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skämtbilder under 1700-talet - Skämtbilder i Sverige under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bärgade just den dagen Storängen. Sedan man druckit kaffe »och
svalkat sig med nya liqueurer», körde vagnar fram, och man for
till Haga. Gjörwell åkte nu hem, »ty», sade han, »att komma
tillbaka och foga ett da capo vid en souper bestridde alltför mycket min
stränga philosophie, hvilken jag redan så mycket hade uppoffrat».
Det är mot bakgrunden af dessa citat af den välmenande
tidsskildraren man lättare förstår de Sergelska teckningarnas
korybantiska och backanaliska väsen. Men »det Rus, som løfter
i Dag, henter Styrke fra Morgendagens Vinge», och det fanns
också ett därefter. Sergel skildrar sin vän Bellman vid
morgonsupen och med smörgås i hand, trött och trumpen, gifvande
skäl för fru Bellmans omdöme, »att hemma var allt salig
människan litet tråkig» (bild 92). I de tecknade själfporträtten fanns
ej mycket af den olympier K. F. von Breda målat, men det
snillrika draget märkes trots all faunisk uppsluppenhet, och det
tankeutbyte, som Sergel och hans vän konstfilosofen och sjöhjälten
Karl August Ehrensvärd (1745—1800) under 1790-talet idkade
på den senares egendom Dömestorp vid Hallandsåsen, var nog
minst lika underhällande som de teckningar de bytte med
hvarandra. Karl August Ehrensvärds skämtteckningar äro lakoniska
och antydande som det orakelspråk han använde i sin berömda
resa i Italien 1780—82. Ehrensvärd, en af Sveriges originellaste
personer under 1700-talet, hade en verklig ritklåda och ett så
utprägladt behof att förtydliga allt med skämtteckningar — själf
kallade han dem speritningar —, att han t. o. m. som amiral i ett
bref till hertig Karl, där han skildrar, hur han ligger för sin nådigste
herres fötter och tackar för att han får behälla de små chefsfartygen
»Flugan» och »Makrillen», ritar af bägge fartygen.
Sergel beundrade mycket de Ehrensvärdska teckningarna.
»Geniet har han haft och har så länge han andas», säger han om
sin greflige värd och vän. Man kan förstå, att detta ej var några
intetsägande ord, då man hör, att Sergel kopierat den stora
karikatyrsamling, Ehrensvärd ritat åt sin vän skalden J. G.
Oxenstierna och kallat »Någons historia, som försökte bli det han
inte var: poet». Här framställer han Oxenstierna som en vipa; än
behandlas poeten med tvättning — »gamla smaken» aftvättas —, än
upphjälpes minnet med klubbslag, än lär sig poeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
