Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE UNDER REVOLUTIONEN.
Men snart skulle ett nytt Frankrike uppstå, där alla jäsande
krafter skulle samlas, alla stridiga viljor tyglas af en järnhand, efter
hvilken hög och låg längtade för att få slut på oredan och
förtrycket. De stilla i landet suckade efter Bonaparte. En gammal
fattig gumma lofvade sex francs till de nödlidande, om han komme
helbrägda hem från Egypten. Han kom och återställde ordningen
— den förstod han sig på — men han begrep sig ej på skämt.
En viss sträf humor var ej främmande för honom, men den ville
han använda själf. De flesta och bästa karikatyrer öfver
Napoleon äro engelska och hade åtminstone den åsyftade effekten
att ofta grundligt förarga den mäktige. Det framställda behöfde
ej vara direkt sanning, det kunde vara otrefligt i alla fall. Gillray
afbildar Joséphine och M:me Tallien dansande i ohöljd skönhet
inför den vidrige direktören Barras, här återgifven som en lastbar
plantageägare. Bonaparte står bakom en gardin och blickar
betänksam på uppträdet (bild 101).
Det var vid kejsarkröningen, som denna skämtbild utkom
för att vänligt påminna imperatorn, att han ej alltid kunde hålla
reda på sin höga gemål.
Huru mycket som är sant af det, som på denna bild
meddelas, är ej godt att säga, men under det egyptiska fälttåget
hade Bonaparte fått obehagliga underrättelser om generalskans
kärleksäfventyr, och de ursinniga bref han då tillskref henne
uppfångades af engelska flottan och offentliggjordes af de
skadeglada engelsmännen.
Ligger det ej något tragikomiskt i den tanken, att världens
behärskare, som kunde sätta fart i tredskande armékårer, måste
tigga den lata kreolskan att skrifva bref, att han, som fick
kungar och kejsare att darra, måste finna sig i att en sminkad,
måttligt intelligent person med tvetydigt rykte gjorde Cæsar
löjlig? Napoleon uttrycker själf sin förtjusning i följande ord:
»Hon var idel behag, vare sig hon gick till sängs eller klädde sig.
Jag önskar, att en Albani då kunnat se och afteckna henne.»
Det behagade Venus att plåga och besegra den oöfvervinnelige
genom Joséphine.
Bland politiska skämtbilder förtjänar att nämnas en ganska
lyckad Napoleonkarikatyr, hvilken tyvärr lär ha utkommit efter
3426/o7. Laurin, Skämtbilden. __19
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
