- Project Runeberg -  Skämtbilden och dess historia i konsten /
148

(1910) [MARC] Author: Carl G. Laurin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1’RANKRIKE UNDER iSoo-TALETS FÖRRA HÄI.FT.

reliefansikten syssla med de sista detaljerna af sin kvällstoalett.
Blandningen af det pedantiska och sensuella hos Bosio är mycket
tidstypisk.

Debucourt (

1755—1832), hvilkens gravyrer nu äro sa
eftersökta och högt betalade, har bättre än någon skildrat lifvet i
Paris omkring 1800. Revolutionen medförde ett ökadt utelif; om
också människorna under det värsta skräckväldet höllo sig inne
och den fina världen genom emigrationen aflägsnats, så
började dock redan under direktoriet de nya förmögenheter, som
skapats genom revolutionsmännens rofferi, jobberi och
ohederliga leveranser, att visa sig i det yttre. Privata åkdon hade vid
midten af 1790-talet försvunnit som genom ett trollslag; för
att rädda skinn och lif måste alla tjuta med revolutionens
ulfvar, men då faran aftog, började de nya medborgarmillionärerna
utveckla en häst- och vagnlyx af i ögonen fallande art, och
denna nybildade öfverklass, som vräkte sig med uppkomlingens
hela fräckhet och smaklöshet, fyllde Paris med ryktet om sitt
öfverdåd och lyste med egendomliga toaletter. Man vistades
mycket på gator och torg, teatrarna voro öfverfulla, och det
ryktbara parisiska kafé- och restaurantlifvet tog omkring 1800
sin början.

Man må känna hvilken moralisk indignation som helst mot
denna napoleonska societet med dess blandning af cynism och
sentimentalitet, nekas kan dock ej, att det var en pittoresk
samling damer, som då dansade, promenerade och koketterade i
sina lika estetiska som ohygieniska dräkter, urringade så
hänsynslöst, att man måste gå tillbaka till det af Rousseau prisade
naturtillståndet för att finna motstycke. Men vildinnorna
saknade dock de förtjusande hattar, som modehandlaren Corot,
målarens fader, komponerade åt den parisiska damvärlden under
Napoleons regering. Det var denna societet Debucourt tecknade,
oftast med skämtsam eller galant bimening (bild 120). Ibland visar
han de eleganta koketta damer, som åto glass på Frascati, ibland
skildrar han de grundligare gurmander, som — i likhet med den här
afbildade — njuta af de »kalla frukostar», som just vid 1800-talets
ingång voro så moderna i Paris (bild 121). Det ligger något af
vild glupskhet i denna skämtbild, en af de konstnärligaste af denna

148

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 9 02:25:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skamtbildh/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free