Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’RANKRIKE UNDER iSoo-TALETS FÖRRA HÄI.FT.
lerar det alltid på ett djupt ironiskt sätt. Monnier — det ar
ironi, den engelska ironien, beräknande, kall men genomträngande
som en dolkklinga. Han förstår att lägga ett helt politiskt lif
i en peruk, en hel satir värdig en Juvenalis i en tjock, blott
bakifrån sedd man. Hans observationsförmåga är alltid bitter,
och hans äkta Voltairianska sinne har något diaboliskt.»
M. Prudhomme-typen slog till den grad igenom — den
fortsattes äfven af Daumier, af Willette och af Toulouse Lautrec
—, att man för den glömde Monniers andra arbeten. Före
Prudhomme hade han (1828) i sina Mceurs administratives
tecknat ämbetsmännens pedantiska löjlighet, och hans
färglitografier af börsmän ha en sober skönhet äfven i färgvalet. De,
som då voro parisiska typer, verka nu fransk landsort, och en
kvick fransman har sagt om hans unga damer, att »de tyckas
vara medvetna om att de skola bli mormödrar».
Monnier har också ägnat ett album af sina teckningar åt
»les grisettes», så kallade efter sin enkla gråa dräkt, unga flickor,
som ej hade annat att slösa med än sin kärlek, och som i
litteraturen igenfinnas i Mussets Mimi Pinson och Murgers
Musette, smä bodfröknar eller sömmerskor, som hade lätt för
att skratta, gråta och kyssas.
I sammanhang med Monnier bör hans vän Eugène Lami
(1800—1890) nämnas. Vännen Lami är elegantare än Monnier,
och Lamis både taflor och teckningar ha utom det stora
kulturhistoriska intresset ett betydande konstnärligt värde, som under
1900-talets början mer och mer uppskattats. I den dramatiska
teckningen »Han har svalt ett ben» påminnes man kanske något
om de engelska tecknarna (bild 129) — men en viss fransk måtta
gör god verkan trots all uppståndelse vid bordet. Lami och
Monnier gjorde tillsammans en resa i England. Hästlyxen, lifvet på
de franska landtslotten, världsdamernas teaterbesök och
bjudningar äro favoritämnen för den distingerade konstnären, hvars
långa lif skulle omfatta nästan hela århundradet.
Charles Philipon föddes i Lyon år 1800 och dog 1862.
Hans namn är, ehuru han ej var så märklig som konstnär,
oupplösligt förbundet med skämtteckningens historia. Redan
1823 bosatte han sig på allvar i Paris. Låt vara att han är
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
