Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet - Gavarni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAVARNI.
gad af önskan att försöka det. Hvar gång, vid hvarje steg
hittar jag där en mängd saker, och jag skulle behöfva ett år för
att räkna de känslor jag erfar under en dag.»
Han visste nu, hvad han ville, men hade ännu ej funnit sitt
konstnärliga uttryckssätt, ännu var hans teckning petig och
sötaktig. Namnet Gavarni antog Chevallier 1829 till minne af
dalgången Gavarni i Pyrenéerna. Nu blef emellertid
Montmartre-kullen — där han bodde — för honom af större intresse än
Pyrenéerna, och i en mängd teckningar skildrar han det då
landtliga Montmartre, den stadsdel, som skulle bli den parisiska
skämtteckningens klassiska mark.
Äfven för Gavarni blef 1830 ett bestämmande år. Ej så att
det politiska intressade honom, men detta år blef för hans
konstnärliga utveckling af genomgripande betydelse på grund af hans
ständiga ritande efter naturen, och dessutom slog han då igenom
som modetecknare. Den ofvannämnde mångsidige
tidningsredaktören Emile de Girardin hade just grundat La Mode och valde
Gavarni till att teckna i denna tidning. Tr ots det karamellsöta
och svarfvade hos hans modedockor visar sig dock lejonklon,
och man finner alltid en viss tidscharme i dessa smäktande damer
med gigotärmar, klockkjolar och jättehattar, klädda i
Alhambra-musslin och tjusande »lejonen» i dräkter af det skära tyg, som
efter färgen kallades »pudeur virginale». Att Gavarni sedermera
fullkomligt lyckades frigöra sig från den petighet och
schablonmässighet, som medföljer äfven de bästa modeteckningar, visar
hvilken verklig konstnär han var.
Ett par politiska hånbilder öfver Karl X utförde Gavarni,
medryckt af den allmänna stämningen. De äro de enda politiska
teckningar han ritat. Hans läggning var som sagdt opolitisk
eller kanske snarast antidemokratisk. Visserligen hade han en
stark antipati emot präster och en antireligiös läggning, men
detta hindrade naturligtvis ej, att han var konservativ af smak
och lynne, och han hade en utpräglad motvilja mot folkväldet
och allt hvad därmed sammanhänger.
Gavarni var den elegante bohémienen, och det förblef han
hela sitt lif. Hur ondt om pengar han än hade, alltid var han
iförd ett par rena gula handskar, och sedermera, då han betalade
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
