Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet - Gavarni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE UNDER I Soo-TALETS SENARE HÄLFT.
skönheterna, så fingo de gåsfysionomier af den kostligaste art
och äro åtminstone obestridliga skämtbilder (bild 164).
Gavarni höll sig ingalunda uteslutande till skämtbilden. Hans
akvareller, hvilka i likhet med hans damtyper påminna om Egron
Lundgrens konst, hans illustrationer till Eugene Sues Le juif
errant, till Dumas fils’ La Dame aux Camélias och hans
teckningar till Parislifvet: »Le Diable à Paris 1845—1846» visa en
märklig mångsidighet.
Begrep han och uppskattade han England? På dessa
frågor torde kunna svaras, att en sorts ovillig beundran för det
storartade i Londonlifvet fanns hos konstnären, och att han,
enligt hvad bröderna Goncourt berättade, kom dem att häpna
öfver det beröm han slösade på den enligt deras åsikt
konstnärligt mycket måttlige George Cruikshanks dryckenskapsbilder.
Men det var dock något misslyckadt med hans Englandsresa,
och säkert är, att både Thackeray och Dickens med skäl stötte
sig på den öfverretade, hypernervöse konstnärens griller.
Gavar-nis matematiska funderingar förde honom vid denna tid nästan
öfver vansinnets gräns.
Vid slutet af 1851 återvände Gavarni till Paris. Han
sysslade nu med sin dyra, vackra trädgård vid hans hus i Auteuil. Men
trots vännerna, trots att han nu stod på höjden som konstnär,
uppsteg i hans sinne en bitterhet och en lifsleda, som hvarken
njutningar eller ens det ihärdigaste arbete kunde fördrifva. Och
arbeta gjorde han med den själsliga spänstighet, som är
utmärkande för hans nation. För en daglig illustrerad litterär
tidning vid namn Paris utförde han en litografi om dagen och
däribland mycket af det bästa han gjort. Tidningen, som
började utkomma i oktober 1852. slutade efter ett är. Bland de
serier, som Gavarni där utförde, märkes särskildt »Les invalides
du sentiment», där författaren, kanske med en viss själfironi, visar
de åldrade älskarna, koketta, giktbrutna och egenkära (bild. 159),
och »Les Lorettes vieillies», där konstnären med bitter humor, i
tydlig motsats till den tio år tidigare utgifna serien Les Lorettes,
tecknar loretternas afblomstring. Första stadiet är den ännu med
belåtenhet vid sina minnen dröjande, som berättar för häpna
grannar om sina äfventyr och som ännu hittar några rester under
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
