Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike: Montmartreskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
Om någonsin den Taineska miljöteorien är af behofvet
påkallad för att förklara en konstriktning, så är det, då det gäller
Montmartrekonsten.
t>
Ar 1878 bildades en konstnärlig litterär klubb, kallad »Les
Hydropathes», där Jules Jouy lät höra sina sånger och där
Emile Goudeau var ordförande. Ett par år därefter, 1881,
öppnar Rodolphe Salis († 1897) sitt kafé Chat Noir vid Boulevard
Rochechouart 84 i det dubbla syftet att skaffa afsättning åt
faderns likörfabrik och att anordna en samlingspunkt för sina
konstnärsvänner. Samma är hade Renoir målat sin nu så
berömda »Dans vid Moulin de la Galette», där man kan se hur den
store impressionistiske konstnären uppfattar ljuset och glädjen.
Salis själf, medelmåttig tecknare, hade på vänstra Seinestranden
skaffat sig en krets geniala vänner, bland hvilka Degas-lärjungen
Forain var den mest betydande. Genom sin originella svada
och sin stora organisationstalang och fantasi blef Rodolphe
Salis med rätta både berömd och stenrik på sin cabaret
ar-tistique. Han slog omkring sig med något af en Cyranos på
en gång eleganta och idiotiska floskler. Han inskränkte sig ej till
att föra oljud på Montmartre och i Quartier Latin; i
Fontainebleau-skogen skrämde han nästan lifvet ur hederliga bönder, då han
i röd mantel, röfvarhatt och med huggvärja vid sidan ströfvade
genom trakten. Sångaren Montoya skrifver om honom: »Om
man vill vara rättvis, om man är rättvis, måste man erkänna,
att detta enfant terrible, denne gudlöse skränfock, i hvilken
Tabarins och Gauthier-Garguilles själar återfödts, har satt i
verket den rörelse, som vi ha att tacka för fantasiens
utvandring från vänstra Seinestranden till Montmartre. Salis anförde
detta jättetåg af konstnärer, som bröto upp från
Sainte-Gene-vièves kulle och marscherade snörrätt på Butte Montmartre utan
att ett ögonblick uppehålla sig på de vida, af dem
genomströf-vade fält, som ligga emellan dessa det ’intellektuella Frankrikes
två bröst’.» Man märke, att Montoya, hvilken själf har mycket
af det pompösa, som Salis — le seigneur de Chat-noir-ville —
älskade, vid den tid då han skref dessa ord själf utbytt Quartier
Latin mot Chat Noir. Under 1891 gjorde författaren hans
bekantskap på den heliga Genovevas kulle och hörde honom dä på vers
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
