Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike: Montmartreskolan - Jean Louis Forain
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
bref. Skämtteckningen har troligen aldrig tillgripit en så
barbarisk krigföring. Man påminner sig det spanska gerillakriget,
som Goya etsat det, där de illa ansatta spanjorerna ansågo
alla grymheter berättigade mot fransmännen. För att vara fullt
rättvis måste man betänka, att man i Frankrike identifierade
arméens heder med den första krigsrättens dom, och frågan
framställde sig så: Skall man på begäran af en hufvudsakligen för
sina osedliga romaner känd författare, understödd af anarkistiska
lagfiender, doktrinärer, radikaler och antimilitarister, rubba
landets förtroende till hären? I den kör af rungande nejrop och
lidelsefulla hvisslingar, som besvarade denna fråga, instämde
Forain. Det torde tillåtas en förmodan, att han njöt af att
uppbäras på denna fräsande hatbölja. Det konstnärliga värdet af
dessa hans teckningar är i alla händelser betydande.
Forain är nu en rik man; han bebor ett ståtligt hus nära
Bois de Boulogne. Det inre lyser i distingerad hvithet, mot
hvilken de konstnärliga dyrbarheterna framstå så mycket
tydligare, och där man ibland på väggarna upptäcker en teckning
af den af Forain beundrade Daumier. Med en fin ironi, värdig
den iskalle, slätrakade värden själf, berättar den franske
författaren Adolphe Brisson, att han under ett besök i Forains ståtliga
hem Rue Spontini ställt till honom följande fråga: »Förr var
ni nästan revolutionär, riktade era dråpslag mot den styrande
klassen och försvarade mot den dess evige fiende proletären.
Era arbeten doftade af anarkism. Står ni ej längre på samma
ståndpunkt?» — »Erfarenheten har visat mig anarkiens faror»,
blef svaret; »och», tillägger Brisson, »säkert älskar Jean Louis Forain
de fattiga stackarna, men ej alldeles på samma sätt soni han
tyckte om dem, då han blandade sig med dem. Han sofver ej
längre under broar. Han njuter af de ägodelar hans arbete
och hans beundransvärda talang skaffat honom. Hans hjärta har ej
blifvit förhärdadt, men han har ändrat synpunkt!» Förklaringen
är kanske snarare den, att Forain, hvars patos hela tiden varit »det
sköna hatet», funnit, att den parisiska societet han nu tillhör
som en af dess mest bemärkta medlemmar också den sitter
inne med ett människoförakt och en hjärtlöshet, som i sin högsta
potens, sedd genom hans starka konstnärstemperament, sätter
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
