Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike: Montmartreskolan - Hermann Paul - Louis Legrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
väg med sitt fritt sväfvande lillfinger. Konstnären har medarbetat
i Le Courrier Frangais. Äfven i Le Figaro har hans kraftiga,
breda penndrag förekommit.
Han är aldrig elegant och skildrar helst borgerliga kretsar.
Öfver de väldiga manliga eller kvinnliga fettmassorna breder
han den frid som, om den också ej kommer af ett rent
samvete, dock har andra solida grunder — en fylld pung och en
fylld måge.
Ett behag hos de bästa franska skämttidningarna är, att
det komiska så ofta blandas med verkligt vackra teckningar, ej
sällan, i öfverensstämmelse med det keltiska lynnets önskningar,
af starkt sensuell karaktär.
När man är uttröttad af all besk satir, af alla grimaser och
bocksprång, njuter man dubbelt af att få småle litet vänligare
åt några välbildade kvinnor. Mästaren inom detta område är
Louis Legrand, som under 1890-talets första år blef känd
genom en serie lika djärfva som vackra teckningar i Le Courrier
Frangais. Nakenhet finns det godt om i fransk konst, men
här liksom annorstädes var det mesta af denna art af
tvifvelaktigt värde. Den akademiska kylan och torrheten, det
kalli-grafiska och schablonmässiga frodades också här. Så mycket
mer glädjande var det dä att i Legrand träffa på en konstnär
som med lidelse sökte och lyckades återge det kvinnliga,
framhållande både det rastypiska och det karakteristiska,
framställande sina damer fria från all parfyrmerad kvalmighet.
Louis Legrand föddes 1864 i Dijon. År 1888 började han
teckna i Le Courrier Frangais, och han kom till och med i delo
med den, då det gäller anständighetsfrågor, ofta ologiska franska
rättvisan. Omedelbart efteråt fick han som en sorts vederlag
les palmes académiques, den orden som hyggliga lärare och
präster erhålla. Omkring år 1900 utvecklade sig Legrand till
en af samtidens främsta tecknare och etsare, hvars förnämsta verk
torde vara »La Faune parisienne», en af de vackraste moderna
böcker som utgifvits, där konstnären genom en fyllig mängd
etsningar och i ypperliga träsnitt återgifna teckningar skildrat
alla de människotyper, som af parishumorn fått djurnamn
— »les rats», balettflickorna, »les francs moineaux», arbeterskorna.
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
