Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike: Montmartreskolan - Leonetto Cappiello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
knappast sägas, att det blott är en del af den högsta parisiska
öfverklassen, om hvilken detta gäller, men det är denna grupp,
som intresserar Cappiello. I alla storstäder har en sådan krets
funnits — i London, i Rom, i Antiokia — och det är ganska
naturligt, att vissa konstnärer och författare känna sig dragna
till det pittoreska i det distingeradt lastbara. Det var detta
som frestade en Outamaro i Japan. Med sin stiliserade, eleganta
liniekonst försökte han — en betydligt större kolorist än
Cappiello — att återge den haut-goüt, som Yeddos finsmakare
sökte och funno hos de finare hetärerna i Yoshivara-kvarteret
men helt säkert också hos de förnäma japanska damer, hvilka
gått upp i kulten af det formella. — Cappiello skildrar det, som
fransmännen kalla »la vie factice», detta konglomerat af
förkonstling, af själfbehärskning, af stilisering och på botten med något
af apachebrutalitet, som ibland bryter fram genom de starka,
korrekta formerna. Det är ej nog att använda manicure och
oppoponaxtvål för att tämja djuret i människan. — Sällan har
väl en viss del af societeten skildrats med en så djäfvulsk
elakhet, ty det torde nog vara denna känsla, som hos Cappiello
liksom hos Forain är den ledande. Det är ej den bekymrade
moralisten, som oroar sig, därför att öfverklassen skadar sin
måge genom att äta för mycket och för härdsmälta saker, det
är en innerlig belåtenhet med att finna mänsklig ömklighet
öfverallt, en grym glädje öfver att konstatera, att begreppet
pack ej är bundet af några sociala gränser utan finnes litet
hvarstädes. Det är väl endast i Simplicissimus lika förgiftade
pilar afskjutas mot aristokrati och plutokrati. En hel del
folk-bli så förtjusta öfver dessa ofta berättigade angrepp, att de i
sin ifver glömma bort den obestridliga sanningen, att hjärtlöshet
och lastbarhet äro bland de få saker, som verkligen äro
beundransvärdt jämnt fördelade i samhället.
Högst när Cappiello i sina teaterporträtt. Han är mästare i att
taga ut den individuella doften, och i synnerhet om denna är
litet tvifvelaktig, lyckas han utmärkt. Sångerskan-skådespelerskan
Polaire skildras af Cappiello dels som chanteuse, genre canaille,
och dels som den något betänkliga pensionsflickan Claudine.
En klok klassföreståndarinna skulle besinna sig två gånger,
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
