Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike: Montmartreskolan - Leal da Camara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
tillfället lämpligt att träffa några af öfverklassens blodsugare, men
den exploderande bomben skadar illa hans gastronomiskt anlagde
»partivän». Tailhade, detta offer för det mest »praktiska skämt»
en mild försyn tillåtit sig, fick dock ej sin gallblåsa — det organ
på hvilket han lefver — så illa skadad, att den nekar att
fungera. Om operettsängerskan Méaly skrifver han i L’Assiette au
Beurre: »Hvad hon skulle kunnat blifva för en förträfflig
butikfröken — om hon fått litet uppfostran»; och äfven om man ej
sett den omtyckta Marguerite Deval, förstår man hur träffande
hans korta karakteristik -kan vara: »En kautschukdocka, som får
nervkriser».
Omslaget till tidningens diplomathäfte visar en papegoja
med trekantig hatt. Fastkedjad vid sin pinne bär det
förnumstiga djuret en liten jordglob (bild 360). Portugisen Leal da
Camara visar sig här vara lika lycklig humorist som symbolist.
Salongsanarkismen framträder i rätt många nummer af
tidningen. Ligger häri något skadligt? Den frågan torde vara
mycket svår att besvara. A ena sidan ge ju dessa bilder, där
alla domare äro framställda som skurkar, alla läkare som
bedragare, alla kapitalister som tjufvar, ytterligare näring åt
missnöjet och verka på många nästan som bevis på dessa minst sagdt
tvifvelaktiga sanningar. A andra sidan tar den absoluta
tryckfriheten bort mycket af den lockelse dylika satser och bilder
hade, då de voro förbjudna; åtminstone hos de mera intelligenta
framkallas en leda vid den uppenbara lögnen, och en kritik
väckes som eljest uteblifvit. Att väga dessa båda berättigade
synpunkter mot hvarandra blir statsmännens sak. Hvilken åsikt
man än må ha om den erotiska och socialpolitiska anda, som
genomgår L’Assiette au Beurre, på det område hvarom här är
fråga — den konstnärliga skämtbildens —, ha Roubille och
Valloton, Steinlen och Cappiello i denna tidning gjort en stor
insats.
Bilderna i L’Assiette au Beurre ha utan tvifvel många af
den moderna skämtteckningens fel, och man njuter dessa nummer
bäst i urval. En onödig råhet — obehagligare därför att man
så ofta känner att den är tillkommen utan lidelse, utan ilska —
framträder alltför ofta. Det skissartade i tekniken, så berättigadt
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
