Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland: Simplicissimus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND.
Hvarje nummer innehåller åtminstone fyra stora bilder i
färg. Med konstnärlig begränsning använder man ej denna
färg för att frambringa några oljetrycksaktiga planscher utan
väljer, som på de i detta arbete ofta citerade japanska träsnitten,
ett par hufvudfärger, hvilka på det mest raffinerade vis sättas
mot hvarandra; och denna japanska användning af färgen är så
mycket mer pä sin plats, som tidningens utmärkta teckningar
äfven i indelning och komposition — trots all själfständighet —
visa intryck från Japan.
Att tidningen rent konstnärligt varit af betydelse, därom
råder blott en mening i Europas högst bildade kretsar.
Wilhelm Leibl säger: »Där har ni den nya konsten!»
Auguste Rodin anser, att tidningen varit »af enorm betydelse».
Zola, Tolstoy och Ibsen öfverensstämma med Edelfelt och Zorn
i att beundra denna ytterst värdefulla insats i konsten.
Det är ingen enkel sak att beskrifva andan i en tidning.
Hvarje sådan har en viss karaktär, om också föränderlig efter
de ledande personerna i redaktionen, men man kan äfven tala
om en viss tradition, som så att säga skulle utgöra tidningens
egen själ.
Liksom Pallas Atene, vishetens stridbara gudinna, trädde
Simplicissimus genast fullt rustad fram på världsskådeplatsen.
Själfmedvetet och djärft lofvade den allmänheten skarpare och
säkrare hugg, än denna förr sett. Och den har väl i
hufvudsak hållit sitt löfte. Men, frågar man sig, huru länge skall
den kunna ropa så högt utan att bli hes? Dessutom vänja sig
till slut människornas öron också vid forsens larm och åskans
dån. På världsamfiteatern fordrar publiken ej blott nya
gladiatorer utan också nya vilddjur, sedan de gamla tigrarna och
lejonen blifvit dödade eller alltför illa tilltygade. — Balzac har
påstått, att en »bracka, som håller på att förlora sina pengar, är
världens vildaste djur», men den publik, som kosta hvad som
helst vill roas, är ej heller lätt att tagas med. Den kräfver
omättligt nya snilleblixtar, nya oanständigheter, nya elakheter.
Simplicissimus utgifves i München, och den får liksom allt
annat smak af den jord, ur hvilken den uppvuxit. Dess få men
ytterst väl betalade medarbetare och meddelägare äro under tid-
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
