Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland: Simplicissimus - Eduard Thöny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND.
ät alla håll. An låter han någon giftig herre föreslå, att af
officerare accepterade växlar skola konfiskeras som »antimilitaristiska
skrifter». En annan gång ritar han en brutal tjurfysionomi, som
vid en militärbankett häller tal om svårigheterna i de tvsk-afri-
o >
kanska kolonierna. Under rubriken »Die konservativen Elemente
in den deutschen Kolonien» låter han den militäre talaren
meddela: »Nu ha vi också hottentotterna på halsen, snart är det bara
orangutangerna som äro lojala.» Thöny brukar, så sydtysk han
än är till födseln, gärna förlägga sina skämt till Nordtyskland,
hvilket blir så mycket naturligare, som hans historier ofta röra
den af kejsaren i förgrunden framskjutna flottan.
Uppfattningen af flottans gagn bestämmes ibland af
egoistiska hänsyn. »Deutschlands Zukunft liegt auf dem Wasser.’,
citerar en hög herre efter kejsaren; »Deutschlands Zukunft liegt auf
dem Mist», replikerar den ordensprydde missnöjde agraren, och
denne ost-elbiske junker framhåller i stället, att gödslingen också
har betydelse för rikets framtida välfärd. Men flottan kan göra
sin nytta ej blott för riket utan för individerna. En mängd
små flickor i hamnstäderna ha både nöje och fördel af flottisterna.
Ibland har man dock en känsla af att dessa flickors erotik är
alltför litet »individuell begründet». Så på Thönys teckning af
ett sjömansvärdshus, där nägra matroser spela kort. En treflig
nordtysk typ med pipan i munnen säger till ett bredvid sittande
kvinnligt väsen på sin gemytliga plattyska: »Segg mol, Juste,
wer von uns twee is di leiwer?» — ty han tyckes ej anse det
vara alldeles omöjligt, att hon af de två spelande skulle kunna
tycka mest om hans kamrat. Med salomonisk vishet och
opartiskhet svarar Agusta: »Dat kan ik ju ers seggen, wenn dat
Speil ut is.» Hon väntar på spelets utgång och håller med
framgången och kapitalet, denna lilla Juste, lika väl som den stora
Germania! —
Det är alldeles förvånande, att löjtnantshistorier till den grad
kunna varieras. Thönys smakfullt och roligt tecknade typer
äro sä slående karakteristiska, att de böra roa först och främst
ofificerskretsarna själfva och sedan hela tyska folket, som med
antipatiens eller sympatiens intresse men aldrig med likgiltighet
ser på militärståndet. Det lakoniska, staccatoartade sättet att
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
