Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England: Aubrey Beardsley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUBREY BEARDSLEY.
I skämtbildens historia intager han en ställning som Hogarth*
antipod. Ville denne gissla och förlöjliga lasten, sä tyckes
Beards-ley beundra och förhärliga den. Han önskar framkalla ett diskret
instämmande leende af sympati för det demoniska. För att
tala med Shakespeare äro hans teckningar »kaviar för bönder»,
och Beardsley själf gladde sig innerligt åt de missförstånd och
det raseri, han väckte hos »hyggligt folk». Han var belåten
öfver den antipati han framkallade genom ämnesval och teknik,
men kanske främst genom sin högdraget estetiska afskildhet och
en viss antimoralisk pose. En tidning föreslog, att man genom
>a short act of Parliament» skulle inskrida mot dessa teckningar,
men det var nog ej så lätt, ty i de flesta fall var det blott
själfva andan, stämningen, som var af ondo.
Redan vid första framträdandet möttes Beardsley af
beundran och afsky. Det var den kände amerikanske etsaren Joseph
Pennel, som i tidskriften Studios allra första nummer 1893
berömde den 20-årige konstnären, af hvilkens arbeten visserligen
mycket tydligen anslöt sig till den engelska prerafaelitiska skolan,
men där å andra sidan mycket — t. ex. de geniala teckningarna
till Oscar Wildes Salome — visade en verklig originalitet. Det
var på inrådan af Burne Jones och Puvis de Chavannes, som
den unge Beardsley lämnade det försäkringskontor, där han
arbetade, och sedan helt ägnade sig ät konsten. Den ansiktstyp
Au-brey Beardsley använder påminner om den Rossetti-Burne Joneska,
men den förekommer redan i de gamla irländska manuskripten,
liksom de konstiga slingor och vindlingar Beardsley älskade. Man
ser den ofta i nutidens England, och det torde ej vara för djärft
att påstå, att den härstammar frän det keltiska underlaget 1 den
engelska nationen. Konstnärens eget ansikte har mycket af
dessa särdrag, och hela hans konst med sin fantastik och sin
glödande sinnlighet har en keltisk färg. Beardsleys suggestiva,
demoniska konst är just en »fremtoning» af de keltiska
lynnesdrag, som ingå i den engelska nationen och som oroa och
misshaga den anglosaxiskt kännande delen af folket. Något af
snobb och poseur i den djupare Wildeska meningen finnes
också hos Beardsley, som högst af allt sade sig älska »godt
rödvin, välsydda kläder och Wagners musik». Tidigt nädde han
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
