Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England: Aubrey Beardsley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND.
raten, den eleganta damens belåtenhet att ha fyra rader äkta
pärlor i sitt halsband, allt sådant blir barnslighet inför den
Beardsleyska dräktdyrkan. Konstnärens dräktfantasi är outtömlig.
Det är. som vore både männens och kvinnornas kläder skurna
och sydda under bön till alla onda makter. Än skapar han
monumentala damhattar med jättestora strutsfjädrar, än turbaner
med ägretter och plymer ledande tanken till någon romantikens
orient, än påminna hans typer om de stora hetärerna, för hvilka
det är ett kärt arbete att skaffa sig det dyrast tänkbara. Han
frossar vid tanken på dessa representanter för 1’art pour 1’art,
på deras hvita kroppar badade i parfymeradt vatten, deras
polerade naglar, blå ådror målade vid tinningarna, karmosinrödt
smink ökande öfverläppens utmanande svallning, det färgade
håret konstfullt upplagdt, det hela instucket och insvept i silke
och spetsar. Han gläder sig åt hur de gnaga på själar och
förmögenheter. Det är drömmen om sådana kvinnor han älskar,
drömmen om en hårdhet, en vällust, en skönhet, som
öfverträffar verkligheten och som i starkt stiliserade former flyter
ur hans penna. Eller visar han i sina bilder unga engelskor,
hvilkas magerhet har ett så perverst behag, att Mefistofeles skulle
vid deras åsyn ångra sitt tänkespråk: »Je mehr Fleisch je mehr
Sünde.»
I sitt novellfragment Under the Hill beskrifver Beardsley
sin längtan efter den ytterst förfinade njutningen, konstfullt
hop-bryggd af lek och smärta, af lättsinniga kyssar, djupa
orgeltoner och hysteriska skratt. Där har han i ord sagt hvad han
vill i sina bilder. Det hela är romantik och med en bismak af
romantisk ironi på botten. — Scenens overklighet lockar honom,
mest dock den hvite pierrot, hvars stiliserade gester och
stereotypa repliker ibland afbrytas af en äkta rörelse, af ett tonfall
skälfvande af ångest eller begär, som kan öfverrumpla den mest
skeptiske åskådare.
Baudelaires titel »Les paradis artificiels» kan utan
omskrif-ningar tillämpas på Beardsleys teckningar.
Man gör upp sina idéer om hur ett paradis rätteligen bör
vara pä mycket olika sätt. Nordbon tänkte sig Valhall med
rika tillfällen till slagsmål och stekt skinka i obegränsade mängder.
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
