Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Edvard Forsström - Oscar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE.
mycket tyckes den något betänkliga
»det-ger-jag-tusan-i»-stånd-punkten vara Söndagsnisses, och den är väl onekligen en sorts
opartiskhet den också.
Söndagsnisse har sysselsatt sig med allt möjligt, ibland till
och med med kvinnan. Ett nummer bär namnet »Hennes majestät
kvinnan», och ett annat har redigerats af Cléo de Mérode den 4
oktober 1903. Denna unga dam med sitt formfulländade
ansikte och sin temperamentslösa danskonst framkallade det jubel,
hvarmed snälla och naturliga människor i alla tider hälsat
berömda dansöser, ty det är verkligen angenämt att se en vacker
och behagfull kvinna dansa. Numret innehåller en del
ögonblicksfotografier af Cléo och en och annan lustighet, men ännu
roligare voro de ord, som strax förut hade stått i Svenska
Morgonbladet angående förtjusningen för den franska
dansösen.
»Är det så, att ett fagert] skinn ursäktar handlingssättet?
Är det så, att i dessa tider, då det jäser i samhället, när
emigrationens förtärande åderlåtning pågår, när Finland vrider sig
i örnklor, de svenska skola ödsla guld och falla på magen för
franska dansmästarinnor?» Hur egendomligt är det ej att med
detta nordiska nödrop: »Från Cléos vilda koketteri hjälp oss,
milde herre Gud!» jämföra en landsmans gillande ord:
Rëve de Praxitèle, exaucé pour un monde,
Oü tous les dieux sont mörts et la divinité,
Tu dois pleurer la Grèce 011 1’amour pur abonde
Pour ceux qui comme toi-mëme incarnent la beauté.
Till Söndagsnisses heder må sägas, att den stod närmare den
senare ståndpunkten, och hvad som är af ändå större intresse är,
att redaktör Zetterström tillät den konstnärliga synpunkten att
fä göra sig gällande i tidningens teckningar.
Oscar Anderson (1877—1906) var en stor begåfning som
karikatyrtecknare. Visserligen utmärkte han sig alltför ofta för
slarf och en rafsighet, som äro antipoden till det slickade och
svarfvade, som utmärkte 1870- och 80-talens Nissebilder, men
som i alla fall bli tröttande och iriterande.
584
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
