Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Knut Stangenberg - A. M. Adlercreutz-P:son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE.
På himmelen det sitter en väldig mängd med stjärnor.
Hur de väl kommit dit hafver brytt många hjärnor.
Och i sin visa i samma tidning om »Familjeslafvinnan» visar
han sig vara en af de få utom Engström, som kunna fä fram något
svenskt typiskt hos våra snälla jungfrur, hvilka på fullaste allvar
kunna instämma i Pajazzos ord: »Vi äro mänskor ock, som fröjdas
och lida.» Många psykologiska och fysiologiska gåtor i deras
lif lösas, om man rätt betänker Stangenbergs ord, att
Enkel saken blir, om vi besinna:
familjslafvinnan är för fadren kvinna.
Och hvilken färg fär ej Stangenberg öfver sommarkvällens
lockelser med blomdoft och tystnad, samma kväll, då herrskapets
ungdom blir litet osäker i rösten nere i trädgårdens bersäer:
Då solen gått till kojs och dagen efter,
och när sig herrn och frun desslikes knyter,
då kärlek i pigäsens hjärta ryter,
då häpna drängar lära stadskärlekens funder,
och uti vischans nattomhöljda lunder
det sorlar som en jättekorg med kräfter.
Detta är något mer än den vanliga skämttidningsversen, det
är ursvenskt, personligt, barockt, men med mening på botten.
Allt hvad Stangenberg ritat och skrifvit har ej samma
betydelse; mycket är underhaltigt, men i sina bästa ögonblick
höjer han sig till det värdefulla.
Att han tillsammans med den originelle, ofta ofantligt lustige,
men äfvenledes ojämne humoristen Dan grundat en ny
skämttidning, Kurre, är väl snarast att beklaga, då koncentration i
stället vore det önskvärda åtminstone från publikens sida.
Slutligen tecknar den ypperlige porträttritaren A. M.
AüLER-creutz-P:sun (f. 1868) i Puck. Själf militär, har han i sina
oförargliga men i alla fall fullt konstnärliga teckningar begåfvat Puck
med ett galleri samtida ur militärvärlden. Han har dock därför ej
glömt hofmän och diplomater och påminner dem på det
älskvärdaste sätt, att de höra till den organiska tillvaron de också,
och att försynen för att nederslå deras af högmod »böljande
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
