Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Anders Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSBERG.
Han har stulit lifvets glädje,
och han stjäl den dag för dag.
Ännu inga rankor funnits
såsom hans pa lifvets ban,
ingen läsarpräst har funnits,
som ej varit full med fan.»
Denne redige borgare förefaller, så rabulist han än var, att
i hufvudsak ha varit nöjd med vår Herres ledning af
världsförloppet, och de, som ritade af honom, voro i grund och botten
belåtna med sin borgerlige vän. Forsbergs figurer höra till samma
sociala miljö, men äro sedda med konstnärens förakt för allt
slentrianmässigt, fult och poesilöst, som kan finnas i den lägre
borgerliga lifsformen.
Engström själf har i sitt förord till det separat utgifna
»Från svenska hem» framhållit, i hvilken anda man skall
betrakta den Forsbergska samlingen, och säger till den gunstige
läsaren: »Den konstnär, som pä dessa blad tecknat dig själf och
din lya, har i konstens intresse och i den mest oegennyttiga
afsikt ägnat är af sitt lif för att tränga till djupet af ditt
åskådningssätt och dymedelst öfverlämna åt eftervärlden och senare
forskare en tillförlitlig framställning af dina utseenden och de
hålor, där du älskar att vistas, pä det att dessa vetenskapsmän
icke måtte fä så stort besvär med dig och ditt som vi med
pål-byggnadsmänniskorna och deras kjokkenmoddinger.»
Det är helt enkelt en visserligen ensidig men dock sann
kulturhistorisk bilderbok ur de 100.000 hemmen. Allt skildras
med en brutalitet, som ibland gör nästan ondt. Man tycker, att
det är smärtsamt, att det drifves sä hänsynslöst med de
löjligheter, som höra tillsammans med de små villkoren och den
begränsade horisonten. Inför en högre domstol blir det
naturligtvis lika löjligt att bjuda på middag eller jaktparti för att bli
igenbjuden, men man skrattar icke lika mycket åt det som åt
Bergströmskan.
»Har den äran att gratulera, lilla fru Johansson, med en liten
geranium.»
»Tack, tack, lilla fru Bergström, tack. tack, bra synd i alla
fall, att jag ingenting har att bjuda på.»
615
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
