Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andedrägts-organerna, för att bloden genom beröring med syret uti luften åter må
blifva renad ocli närande, eller hvad man kallar arteriel; detta Lenämnes blodens
mindre kretslopp. Slutligen äro könen alltid skilda hos Fiskarne, så väl som hos de
ofvannämde 3:ne högre djurklasserna.
Allt detta tillsammans angifver den väsendtliga bildning, som utmärker Fiskarne
såsom vertebrerade djur, och skiljer dem från alla de lägre djurformer, dem man
derföre med ett gemensamt namn kallar invertebrerade. Men på samma sätt, som
Däggdjuren, Foglarne och Amfibierne hafva hvar sin egna och dem utmärkande karakter,
hvaruti de bestämt afvika inbördes, ehuru i grunden modellerade efter ett och samma
mönster, förhåller det sig äfven med Fiskarne. De äga med de nämde djurklasserna
en omisskännelig öfverensstämmelse, men äro ändock danade helt olika med dem och
i en annan riktning. Det är denna olikhet, som vi i det följande komma att antyda,
då vi steg för steg skola redogöra för deras särskilta organer och lifsverksamhet. Här
inskränka vi oss blott till att lemna en förberedande öfversigt af de vigtigaste
momenterna.
Fiskarne äro i ordets egentligaste bemärkelse vattendjur, d. v. s. de hafva till ett
ständigt hemvist fått sig vattnet anvist, och hela deras organisation synes vara riktad
derpå, att de i detta element skola kunna lefva, andas och röra sig obehindradt. Väl
finner man flera af dc högre djuren fästade genom flere eller färre band vid vattnet,
t. ex. Skälhundarne och Hvalarne af Däggande djuren; Sköldpaddorna, Krokodilerna
och Batrachierna bland Amfibierna; samt äfven vissa Sjöfoglar; men alla dessa hafva
blott vattnet till sin tummelplats, de måste efter bestämda intervaller åter söka
beröring med atmosferen; ty de äro luftandande djur, försedde med lungor, och kunna ej
andas under vattnet. Helt annat är det nära och oskiljaktiga förhållande, hvaruti
Fiskarne stå till vattnet genom sina andedrägts-organer— Gälarne. Vattnet är nemligen
för dem vilkoret för deras existens; de kunna lika litet lefva utan vatten, som de
högre djuren kunna undvara luft. Gälen är för Fisken, hvad lungan är för de luftandande
djuren, eller det organ, hvarigenom bloden under sitt mindre kretslopp circulerar, för
att genom en förening med syret blifva arteriel. Men gälen kan endast i beröring med
vattnet afskilja detta syre ur den lilla portion atmosferisk luft, som i vattnet
innehålles, och förmår ej i blotta atmosferen göra det, som lungan. Derföre qväfves
Fisken i luften och dör, då han drages ur sitt egentliga element, äfven så väl som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
