Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABBORRE. 3
«ligare eller sednare inträffande, på fiskens
utseende oeli smaklighet. Den så kallade
Rud-Abborren, hvilken v. Liksé fann i dammar
kring Faldun, oeli som äfven, efter Nii.sson,
finnes i Elgsjön i Östergöthland, har man trott
uppkomma genom en blandning af Abborre och
Ruda, derföre alt dess krokiga och mycket
upphöjda rygg, ger den någon likhet med den
sistnämda. Denne är likväl icke annat, än en
genom lokala förhållanden missbildad Abborre.
Enligt uppgift af Hr v. Presidenten af Robson
linnes i sjön Tisaren i Nerike en egen afart
af Abborren, som der är känd under namn af
SktlUingar. ”Deras fortplantning känner man
ieke, de träffas aldrig hvarken med rom eller
injölke. Likna den vanliga Abborren, men
smärtare till växten, tunna och magra;
hufvu-det är i förhållande till kroppen större, än på
Abborren; ryggen är svart, ölriga kroppsdelar
deremot ljusare eller af blekare förger än
Abborren. De gå merendels för sig sjelfva, eller
högst få i sällskap; stimma ej; förekomma
sparsamt och hinna sällan öfver ! SI i vigt.”
Med de i Södermanland förekommande, så kallade
hollensnidare, är alldeles enahanda förhållande.
Del Irumpna och allvarsamma lynne, som
tillhörer Abborren, synes vara orsaken, all
han helsl lefver ensam för sig och endast
lektiden om våren och midt under sommaren,
då han stimmar, förenar sig med sina likar.
Man finner honom derföre alla andra tider af
året spridd; dock träffas han 0111 vintern
Ilock-tals slående på vissa ställen. lian håller sig
vanligen vid bottnen, der han, ehuru ganska
snäll simmare, slår länge orörlig på samma
punkt, och albidar oftare sitt rof, än han
uppsöker del. Då det fordras, är han likväl
mycket snabb i sina rörelser, och då han skall
anfalla ett rof, eller fruktar all sjelf blifva an-
fallen af en fiende, utspänner han fenorna,
som del synes, för alt visa, alt han icke
saknar hvarken mod eller vapen.
Abborren är, livad man kallar seglifvad
och lefver länge i Sump (1. se Bihanget), 0111 den
slälles i lindrigt strömmande vatten; inpackad
i vått gräs, kan han transporteras längre väg,
utan alt dö. Ilan anses växa mindre fort, och
först i tredje eller fjerde året kunna
fortplanta sitt slägte. Detla torde likväl mycket bero
på tillgången af födoämne, som utgöres af smärre
fiskar, andra fiskars rom, insckler och maskar.
Lcktidcn inträffar olika efter vattnets djup.
I mindre djupa sjöar, ofla före medlet af April;
i större vatten, l. ex. Wellern och Skärgården,
icke före medlet och oftast i slutet af Maj
månad. Lekliden rättar sig ock mycket efter
vårens sednare eller tidigare ankomst. Då
lektiden är inne, eller rättare några dagar förut,
stiger Abborren från djupet, der han
tillbringat vintren och söker, samlad i större
slim-mar, sådana stränder, med något djupt vatten,
der botlnen består af stenar eller sand, beväxt
med vass (Arundo phragmites Lin.), eller der
nedsänkt ris och trädgrenar finnas. Äro icke
sådana ställen att tillgå, anslällcs leken ibland
ruggar af Säf (Scirpus Lin.) och Fräken
(Equisetum lluvialile Lin.). Då Abborrens rom icke,
som hos iiskar i allmänhet, består affria korn,
hvilka, endast omgifne af ett segt slem, lätt
åtskiljas, sä snart de fällas af honan, ulan
ligga inneslulne i en nätlik hinna, som fastare
sammanhåller den, nödgas honan använda mer
möda och egna rörelser, för alt skilja sig vid
rommen. Man har velat observera, att honan
under leken gnider buken mot en skarp sten
eller en qvist, tilldess hon får ro ms Ir ängen att
fastna vid det föremål, mot hvilket hon gnidit
sig; derefter gör hon ett hastigt språng framåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
