Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lame uti första ty gg fenan äro tandade och
för känseln mycket sträfva; samt att
bröstfenornas strä/ar äro i spetsen 2-delta.
Ansigls-benens 3-ta är prydd af en mängd korniga linier,
hvilka från vissa punkter utlöpa strålformigt.
Bakom ögat vid sidan af nacken utskjuter å ömse
sidor cn tjock och hvass tagg; dylika finnas
äfven vid nedre kanten af förlocket ehuru
mindre. Locket utskjuter i 3:11c hvassa taggar, af
hvilka den nedersta är längst. Skuldran är
äfven väpnad med cn sådan. Bukfenorna sitta
under eller något bakom bröstfenorna; båda
paren hafva samma längd. Dc förra hafva 6
strålar, första strålen är hård och stickande.
T bröstfenan finnas 1 1 strålar, utom dc 3:ne
fria, af hvilka den 3:<lje är längst, dernäst
den 2:dra, och korlast den första. Dessa fria
strålar lyckcs fisken begagna såsom
känselorga-ner; ty de nerver, som gå till dem, äro stora
och af deras ursprung kan man sluta, att
de äro känselnerver. Uti första ryggfenan,
som är af kroppens höjd och dubbelt högre
än den andra, finnas 8 slickande strålar,
den 3:djc tjockast och af samma längd som
den a:dra; de följande hastigt aflagande, som
gör fenan mycket stupande bakät; andra
ryggfenan har ig—ao strilar; analfenan 18—20.
And öppningen har sin plals midt emellan
nosen och sljerlfenan. Kyggfenorna silta uti en
tydlig fåra, beklädd af hårda sköldar, hvars
skråfliga kant bildar å ömse sidor en
långsgående, någol upphöjd ås. Omkring 72 Ijäll
bekläda sidolinien, som är näslan alldeles rak.
Magen är stor, triangulär, med tunna väggar;
tarmkanalen gör 2:nc böjningar, och liar 7
blindsäckar; lefvern är lilen, består af :>:nc
ilikar; simblåsan är betydlig, spetsig baktill,
men delad framtill i 2:ne delar.
Färgen är äfven j>å denna fisk mycket
föränderlig. Vanligast finner man sådane, som
hafva öfre delen af kroppen grågul, beströdd
med hvita, glänsande punkter, samt buken och
sidolinien hvita. Hos andra äro de livita
punkterna omgifna af en lilen svart ring, och fä
derigenom utseende af små oceller. Ilos
andra åter ser nian intet spår lill dessa livita
fläckar. Man finner vidare individer, som hafva
en mer eller mindre mörk, rödbrun färg, i
stället för den grågula, och hvars sidolinia
äf-vensom bukens sidor få en stark dragning i
gult. Det är denna färgförändring, som vi
framställt på vår planche, och som, 0111 vi
icke misslaga oss, mera tillhör fisken i en
yngre ålder. Sljert-, Bröst- och Ryggfenorna
anlaga färg efter kroppen, den främre
afdesist-nämde är alltid mörkare, och har i spetsen
emellan 3:dje och 5:le strålen en mer eller
mindre tydlig svartaktig fläck.
Knorrhanen hinner en längd af 14—iö tum.
Af denna storlek erhålles han mest i Bohuslän.
Den uppehåller sig på samma sLä 1 le och på lika
djup, som Koljan och Hviliingen, och fås jcmlc
dessa fiskar på krok. Man äler fisken, ehuru
den ej räknas till läckerheterna, ty köllct är
mera svampigt och har en fadd smak. Något
egel fiske anslällcs icke för denna fisk. Dess
föda beslår förnämligast af Musslor och
Cru-staceer.
Denna art är ganska närslägtad med Blocus
och Ciiviers T rigla Cuculus. Af den mindre
uppmärksamme kunna dessa båda arter läll
sammanblandas, i synnerhet som färgen ej lemnar
någon tillförlillig ledning. Tr. Cuculus är
ännu ej funnen vid våra kuster, men torde väl
förtjena atl eftersökas.
livad svnonymien beträffar till Tr.
Gur-nardus, har redan Nilsson och äfven Cuvinr.
utrett, att Linnés Triglu Hirundo (sc Fauna
Svecia N:o 240) är ingen annan än T. Gurnardus.
Pl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
