Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tler cn stor likhet emellan denna och
föregående art, så viil i dclarnes proportioner som
fonner, så alt vi, med hänvisning lill
Rötsim-pans beskrifning, endast hiir ämna fästa oss vid
de skiljaktigheter, som dem emellan kunna
anmärkas. Sålunda linner man de öfre
ögon-gropsränderne högre uppskjutande, hvaraf
mellanrummet blir djupare; dessa ränder gå mera
parallell, då de divergera bakåt hos
Röl-Sim-pan. Från de upphöjda kammar, som gå från
ögonranden till nacken, och som börja och sluta
med en bakåt riktad tagg, uppskjuter midtpå
cn tredje, mer eller mindre märklig tagg,
hvaraf förra arten ej har ett spår; dessa kammar
närma sig äfven något hvarandra mot nacken,
och fi ån den främsta och medlersta taggen
utlöpa i strålfonn liera rader af fina benuddar,
som göra sidorna af kammarne och
mellanrummet skrålliga och sträfva för känseln. En dylik
beväpnad har äfven bakre och öfre
ögongrops-randen, gällockens uppliöjdare ställen, de större
giillockstaggarne, så långt nemligen som dessa
beklädas af huden, samt den benring, som
undertill omsluter ögongropen. Förlockets öfversla
tagg är särdeles utmärkt för sin längd, som icke
blotL upphinner spetsen of locktaggeu, utan
vanligen öfverskjutcr denna. Då fisken utspärrar
gällocken, som är dess vanliga sed, så snart
den drages ur vattnet, få dessa långa taggar en
dircclion utåt och uppåt, som gifver dem en viss
likhet med elt par horn. Häraf har också
namnet Ox-Simpa uppkommit. Ulom den långa
laggen, som vanligtvis utskjuter ! af sin längd utom
den omgifvande liuden, liar förlockel 3:ne
smärre, som variera Lill form, men lyckas alltid vara
tillfinnandes; den nedre af dem vetler nedåt
och framåt. Underlocket liar 2 till 3 spelsiga
taggar. En utmärkande karakter hos denna art
är vidare, att från randen af det öfre, med ögat
fastvuxna ögonlocket nedhänga öfver kanten af
iris 5—6 små, lunna hudflikar, af hvilka den
näst den bakersta, är dubbelt längre än de
öfriga, och som, då fisken lefver, är rätt
uppstående; en dylik, eburu betydligt längre, hudflik
linner man ock vid den nedra, tvära ändan af
maxillarbenet. Gälhinnehuden är undertill
fastvuxen vid bröstet, utan fri rand. Sidolinien
har cn någorlunda rak direktion, och gör ingen
bugt under slutet af 2:dra rygglenan; den är
starkt beväpnad af stickande uddar, som
framtill silta till större antal på de något upphöjda
små skifvor, som bilda linien, men aflaga
småningom i mängd ju längre de träffas bakåt, och
försvinna vanligen alldeles undei slutet af a:dra
ryggfenan. De spridda uddiga fjäll, som
Röt-Simpan äger på sidorna af kroppen, saknar
denna art helt och hållet; den något knoltriga
huden är alldeles obeväpnad och öfverdragen af
ell tjockt och klart slem. Ryggens båda fenor
äro väl tydligt afdelade, men icke fullkomligt
skilda, den främre fenans hinna är nemligen
fastvuxen vid i:sla strålens rot uti a:dra fenan,
högre upp på somliga, lägre på andra; uti
för-sta rygglenan finnas vanligast 8, någon gång
endast 7 strålar; uti den s:dra io till 12.
Anal-fenan har 8 till 10 strålar. Bröslfenotna, med
i4 lill i5 strålar, sakna alldeles hos hannen de
landade kammar, som man linner på strålarnes
insida hos Rölsiinpan, detta är äfven fallet med
bukfenorna, hvilka liafva 1 kort af huden gömd
tagg och 3:ne enkla ledade strålar, af dem den
medlersta längst. Stjertfenan har 10 eller 11
strålar, af dem de 8 medlersta i spetsen 2-delta.
Könskillnaden är, hvad formen beträffar,
mindre i ögon fallande hos denna än hos
föregåen art. Hannen igenkiinnes dock på cn
smärtare kropp, längre fenor, större taggar på
hufvudet, och cn längre konisk papill bak
analöppningen. Betydligare är skillnaden emellan
könen, då man faster sig vid färgen, ehuru
denna är mycket föränderlig. Planchen
framställer så viil hannens som honans driigt, sådan den
vanligast förekommer; originalerna äro hämtade
från Östersjön. Karakteristik för denna art är
den gröna färg, som är den rådande; denna
sträcker sig lill och med in i gapet; äfven iris
har gröna radier, som ullöpa från pupillen.
Från Oxsimpans vanliga driigt, är det likväl ej
möjligt leda sig lill den, som pryder henne
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
