Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanliga gropiga fjällen, är tydlig, ulan all
beväpning; den löper tenimeligen rak, ungefär efler
midlen af sidorna; gör dock under forsla
tredjedelen af a:dra ryggfenan en obetydlig bugt
nedåt, och stiger vid höjden af anus småningom
uppåt, så all den vid gällocksranden ligger
myckel närmare ryggen. Huden är öfver hela
kroppen glatt, utan Ijäll, öfverdragen af elt tjockt
och segt slem. Ryggens 2:nc fenor äro vid
roten förenade, af vanlig form, ilen bakre ganska
lån’7 i förhållande lill fiskens storlek, så alt ell
högst obelydligt afslåml blir emellan denna
fenans slut och stjerlfenans början. Bukfenorna
visa en anmärkningsvärd skiljaktighet från det
vanliga förhållandet hos släglel deruti, att de
hafva en stråle mer hvardera, d. v. s. i
tagg-stråle och 4 veka, ledade; taggsträlen är som
vanligt nära förenad ined den forsla veka
strålen och af huden undangömd. Vid anallenan
förljenar anmärkas, all de a:ne sista strålarne
äro vid roten närsittande. Stjerlfenan, i
spetsen mycket rundad, har de 8 medlersta
strå-larne 4-klufna eller dubbelt a-delta. För öfrigt
gäller om strålarne uti de flesta af dessa fenor,
i synnerhet bröst- och bukfenorna, all de hos
denna art mera, än hos de andra, visa en
benägenhet, alt i spetsen dela sig, som synes då
man med loupe belraklar dem; för blolla ögat
visa de sig likväl soin enkla. Strålanlalet, som
varierar hos Sten-Simpan, finnes ofvanföre
upptaget uli formeln.
Någon bestämd yltre formskillnad könen
emellan hafva vi icke funnit; dock kau man efter
de redan anmärkta allmänna köns-skiljakligheter
inom delta slägte med lemmelig visshet sluta sig
älven lill könen hos denna art.
Färgen varierar som vanligt mycket.
Kroppen har cn grågrön färg med utan ordning slä
lida fläckar och tvärband af föränderlig storlek
och form; längs under sidolinien slå några
ljusare, gulakliga fläckar, som på somliga individer
äro klarare än på andra. En egenhet hos
denna art är, alt strålarne uti stjertfenan, a:dra
rygg fenan, anal- och bröslfenorna hafva ljusa
tvärstreck, som tillsammans bilda dels afbrutna,
dels sammanhängande band öfver fenorna; dessa
ljusare tvärstreck gifva Icnstrfdarne utseende af
atl vara liksom afbrutna. Buken är hos
hannen af kroppens färg, något ljusare; hos honan
hvitaklig. Iris mörk med en brandgul ring
eller inre randen. Figuren, som är målad efter
en hanne, fångad i Juli månad i Östersjön,
visar närmare färgernas fördelning.
Till de inre delarnes beskaffenhet visar
denna art föga skiljaktighet. Lefvern ligger tvärs
öfver i främre delen af bukhålan, med sin
största portion i vänstra sidan. Tarmen gör
samma böjningar, som hos de andra arterna;
men kring den bakre magmunnen sitta blott
fyra, ehuru tenimeligen stora blindsäckar.
Rom-säckarne äro svarta.
Sten-Simpan förekommer allmänt så väl
längs kusten af Östersjön, som i sött vatten
inom hela landet; den träffas likväl säkrast på
sådana ställen, der vattnet är klart och bottnen
består af sand och klappersten. Den lefver ej
i större, stim, ulan spridd och ensligt; älskar
grunda stränder och sökes på sådana ställen
sällan förgäfves, om man upplyfter stenarne.
Under dessa tillbringar bon vanligtvis sin lid i
stillhet och overksamhet, lurar från sin dolda
håla på de insekter, maskar, crustaceer och
fisk-yngel, som komma i granskapet och blifva
hennes rof. Hon rörer sig med liflighet; när hon
utjagas ur sin fristad, skjuter hon med pilens
fart in under närmaste sten, eller der hon
finner en passande tillflyktsort. Denna egenhet
i dess lefnadssält har gifvit anledning till de
olika benämningar, under hvilka denna Simpart
är känd på olika trakter, såsom Stensugare,
St ens u t j Stenhike o. fl. Hennes lektid
uppgif-ves inträffa om våren; af egen erfarenhet känna
vi den icke. Man har sedan äldre tider
tillbaka fortplantat den af sednare observationer
obestyrkta uppgift, att Sten-Simpan lefver i engif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
