Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsträckning bakåt som ryggfenan, med den
skillnad blott, alt här märkes ingen gräns
emellan den och stjertfenan, utan båda sammanflyta
fullständigt; denna fena har äfven vid roten samma
fjällbeklädnad; med någorlunda tydlighet räknas
uli densamma omkring 70 slrålar, men de
återstående ligga hvarandra så nära, alt deras antal
svårligen låter bestämma sig. Bröstfenorna äro
temrae-ligen stora, med afrundad spets; de hafva rg delade
slrålar och en tjock hinna. Bukfenorna äro
ganska små, silta lält utmed hvarandra och framom
bröstfenorna; de hafva 3:ne i spetsen delade
slrålar, hvilka äro mycket svåra alt åtskilja.
Någon annan ytlre formskillnad könen
emellan än den, att hannen städse befunnits äga
cn mindre och smärtare kropp, hafva vi icke
kunnat upptäcka.
Färgen är hos Tånglaken mera enformig.
Ilela fisken gulbrun, med undre sidan af
hufvudet och buken grågula. i3 Ji 14 svartaktiga
tvärfläckar slå korsvis på ömse sidor 0111
sidolinien lill ryggfenans nedsänkning, blifva
der-efler småningom mindre märkbara mot
sljer-tens spels. Dessa fläckar öfver sidolinien
fortsättas ell stycke upp åt ryggfenan, hvars yttre
bräm är svart. Analfenans yttre kant är
brandgul, så äfven spetsen af bukfenorna.
Bröslfe-liorna äro mörkare än de andra fenorna, kanlade
med smutsigare gult. Flera svarlakliga fläckar
finnas pä öfre delen af hufvudet, mellan ögonen
och näsan samt på kinderna; några otydligare
på gällocken. Iris mörkbrun med en fin ljusgul
ring kring pupillen.
Till siil inre byggnad öfverensstämmer
denna fisk nära 110g med Simpan. Tarmkanalen är
lång och vid, magen tydligt utmärkt, ehuru dess
suckformiga del är mera utplånad; vid nedra
magrminnen saknas väl egentliga blindsäckar,
dock ser man på :>:ne molsalta sidor en
säck-formig utvidgning, som antyder dessa
blindsäckar; sjelfva tarmen är nedom magmunneu
ganska vid och gör lika många, ehuru mindre
bestämda, böjningar, som pä Siinporna; dess
lettur är skör och tunn. Lefvern beslår
egentligen af en enda lob, som böjer sig uppåt och
omfatlar matstrupen m. m.; dock är denna lob
tydligt 110g i spetsen 3-delt, med den medlersta
fliken korlast, och den, som ligger i högra sidun,
längst och spetsigast. Ingen simblåsa linnes.
Märkvärdigast är likväl hos Tånglaken
romsäcken. Öppnar man en hona under den tid, hon
icke är drägtig, finner man romsäcken, som är
enkel och af oval form, ligga alldeles under och
längs efter ryggraden, al’ en tunn tcxlur och
lill en del fylld med gula romkorn af ell
knappnåls hufvuds slorlek. Undersöker man denna
romsäck under elt börjad t drägtighets tillslånd,
då säcken spelar en role af lifmoder, äro
väg-garne fastare och genomväfda af en mängd
blodkärl; vid inre ytan silla smä a flänga
genomskinliga blåsor fastade, som innehålla en klar
vätska och elt litet deruli simmande foster. Vid
sista stadium träffar man säcken ofunlligl
ulvid-gad, fylld af frilt liggande, hoppackade ungar,
blåsorna hopfallna, men faslsitlande vid
väggar-ne. Under denna period träffas oflast en stor
del af ungarne utträngde i sjelfva bukkavileten,
lill följe af romsäckens bristning.
Ttlnglaken har från äldre lider varit
namnkunnig för sin, inom fiskklassen sällsynta,
egenskap alt föda lefvande ungar. Det är deuna
egenhet, jemte dess flygliga likhet med ålen,
som gifvit anledning lill den gamla folktron,
alt Tånglaken var Ålens moder. Den kallas
också ännu på några främmande språk:
AaJ-Mutter, Aa/moder o. s. v. Dess vanligaste
benämning vid våra kusler, Ålkussa, syflar äfven
härpå. Denna fisk är allmän i de båda haf,
som omgifva Skandinavien. Den uppehåller sig
vid djupa stränder, der den finner en slenig
botlen, beväxl med lång (fucus). Denna
omständighet, jemte en viss likhet i utseende med
Laken, har gifvit den namn af Tä/ig- och
Sten-lakcj som är dess vaidiga benämning vid
Östersjöns kuster. Den lefver spridd och ensligt,
träffas öfverallt, men sällan många tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
