- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
44

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

små svalgben, som artikulera med bottnen af
huf-vudskålen, ocli undertill elt enda treflikigt, alla
fullsatta med små trubbiga, koniska tänder.
Ögonen äro cirkelrunda, ungefär ! af hufvudets
längd; de sitta temmeligen högt, så alt nedre
ögonrandén faller ofvan om den linia, som
dragés från öfverkäkens spels lill sljerlens
medelpunkt. Näsborrarne små, öppna sig uli 2:110
åtskilda, å ömse sidor liggande öppningar; den
främre af dessa förlänger sig uti ett hudrör med
utvidgad mynning. Hufvudets sidor äro
fjiillbe-klädda, med undantag af sjelfva förlocksbenet,
yltersta omkretsen af locket samt trakten
framom ögonen. Förlockels rand utan märkliga
tänder, men borttager man huden, visar sjelfva
benet fina insägningar, som äfven antydas af
några från midten af randen utgående fina
hud-flikar. Locket är stort, höjden öfverskjuler
längden, utgår i bakre randen uti 2:ne hörn
och fortsattes af en hudflik, som vid nedre
hörnet utlöper i en något utdragen spels.
Mellan-locket är äfven stort, ligger fritt i dagen under
forlocket och liar några fjäll vid öfre ändan.
Gälhinnan har 5 slrålar, förenar sig med den
å molsalta sidan medelst en tjock hud, som
alldeles fri omgifver bröstet och endast i främre
spetsen är vidhängande.

Kroppen liar en oval form med
sammantryckta sidor, är helt och hållet beklädd af
öfver hvarandra liggande fjäll; dessa äro stora,
platta, med hel rand, tunna och ej ulraärkla
af några större streck. Sidolinien ligger ryggen
närmare än buken, bildas af 42—44 smärre,
med längsgående canaler försedda Ijäll, som ej
räcka hvarandra, ulan åtskiljas af de båda
närmast liggande radernas fjäll; den är således föga
märkbar, löper parallel med ryggens höjning
och gör vid slutet af ryggfenan samma sänkning,
som ilen. Ofvanom denna sidolinia finnes 6 —7
fjällrader och nedanom den i3—14.
Analöppningen sitter något bakom kroppens halfva
längd.

Ryggfenan börjar midt öfver bröslfenans
rot och fortlöper till en början svagl rundad,
sedan något nedsänkt, samt höjer sig slutligen

vid början af de mjuka strålarne och slular med
ctl mycket rundadt hörn just på det ställe, der
ryggen sänker sig mol sljerlen; den består af
!() lill 20 hårda stickande slrålar, förenade af
cn hinna, som i kanten är såglikt inskuren och
utlöper bakom hvarje stråle, med undantag af den
sisla, uli en lång, lancellformig flik; samt af 1 o till

1 1 mjuka och ledade slrålar, af hvilka den förste
vanligen är i spetsen enkel och den sista lill rolen
klufven, liksom utgörande 2:ue skilda strålar.
Analfenan har 11 lill 12 strålar; af dessa
äro de 3 första mycket lägre, hårda och
slickande, de följande längre, mjuka och ledade;
bakom de 2:ne främsta hårda strålarne har
feu-hinnan en såglik inskärning, analog med dem
på ryggfenan; den försla mjuka strålen är
äfven enkel och den sisla djupt klufven;
fenans bakre hörn är afrundadt, motsvarande
ryggfenans. Bröslfenorna äro tunna, med
tydliga strålar oeh rundad spels; de beslå
af i5 strålar, af hvilka den försla eller öfversla
är ganska kort och jemte den derpå
följande i spelsen enkel, de öfriga greniga och ijocka.
Bukfenorna, som silla elt litel stycke bakom
bröstfenorna och äfven äro i spetsen afrundade,
bestå af en hård oeh stickande laggslråle, samt

5 st. mjuka och ledade slrålar. Stjertfenan är
i spetsen tvär med rundade hörn och bred rot,
beslår af i3 eller <4 mycket Ijocka och
greniga strålar; emellan dessa är hinnan vid
fenans rot beläckt af öfver hvarandra
lismande fjäll.

Färgen är hos denna art både myckel
brokig och föränderlig, så alt det faller sig svårt,
alt uli en beskrifning framställa den så, att den
kan lämpas på alla individer. I allmänhet kan
antagas 2:ne färgvarieleler af Bergsnultran,
nemligen en mörkare, ocli en ljusare. Den förra
framställcs på pl. 2. Dess grundfärg är grön,
ofvan mörkare, nedåt ljusare, med blåakligbuk;
sidorna hafva flera större, dunkelt antydda,
mörka fläckar, som variera lill antal, storlek och
form; fjällen äro kantade med en rödgul färg,
gulare på nedre delen af sidorna, brunare på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free