Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oni sidolinien vid sidorna af buken en rostgul
färg. Buken är ofläckad blåhvit. Ett mörkt
brunt band går från öfre läppen lill forlockets
kant och genomskäres af nedre randen af iris;
detta band begränsas ofvan af ett annat af
blekgrön färg, som sladnar vid främre ögonranden.
Iris är mörkt rödbrun med cn ljusare ring i
hvardera randen och en klar grön fläck
ofvan-till. Hvad som mest karakteriserar denna art,
äro de enfärgade fenorna, hvilka med undantag
af ryggfenans första början, der fenhinnan
emellan de första ä 5 strålarne midtpå har en
djup svart färg och emellan den 4;de och ^rde
strålen vid roten några blågröna drag, sakna alla
fläckar oeh band; dessutom den vid öfre
kanten af stjertfenans rot sittande runda svarta
fläck, som är alltid Lillfinnandes.
Af hvad vi redan på flera stiillen förut
yttrat om obeständigheten af fiskarnes färger,
torde man ana, att Slensnultran ej alltid har
samma utseende, som vi nu beskrifvit, och så
är äfven förhållandet. Det exemplar, som
Lje-nat till orginal för figuren, är ett
afdeulmärk-taste med afseende på färgerna, som vi
anträffat. Vanligen träffar man så väl dunklare, som
blekare, i liera nuancer af de angifnc färgerna;
men då man aldrig kan misstaga sig om denna
art, vore det en onödig vidlyftighet alt här
närmare redogöra (or dessa variationer, helst
ingendera är mera utmärkt eller öfvervägande. Innan
vi likväl lemna delta ämne, böra vi fästa
uppmärksamheten på en märkvärdig färgskiftning,
som Slensnultran inom elt ögonblick kan
åstadkomma. Den i vallnet fritt simmande fisken
har nemligen på sidorna 14 mörkare fläckar,
som stå korsvis om sidolinien, 7 ofvan och 7
nedan; dessa försvinna genast, så snart man
vidrörer fisken, och återkomma ej förr, än den
åter fått gå någon lid i fred och ro. Som
dessa fläckar äro obeständiga, och aldrig obser-
veras då fisken är upphämtad ur vallnet, hafva
vi ej anselt oss böra på figuren antyda dem.
Dc inre delarne hafva största
öfverensstäm-melsen med Bergsnullrans och fa vi blott dit
hänvisa.
Denna är af alla Snultror den allmännaste
och mest utbredda arten. Den träffas från
Kullaberg till det nordliga Norrge. Vistas om
sommaren lätt utmed bryggorna och sådana branta,
klippiga stränder, som hafva blotl en eller
annan famns djup. Man ser don på dessa ställen
i små samqväm hålla sig ett stycke från
bottnen, sökande sin föda bland der ymnigt
växande tång och sjögräs. Denna föda tyckes
uteslutande beslå af smärre arter Crustaceer,
Maskar, Blötdjur m. m. af hvilka man träffar
lemningar uti magen. Vattenytan nalkas den
ej, så vida icke något ätbart lockar den dit,
och är detta taget, styr Snultran åler kosan mot
djupet. Vid någon fara söker hon sin tillflykt
under bryggorna, mellan någon bergsklyfta eller
under en grofbladig tångväxt. Om vintern
drager hon sig åt djupare ställen, den synes
åtminstone denna tid ej vid stränderna. Under
lekliden hafva vi ännu icke haft tillfälle
observera denna fisk. Stensnullran är på de ställen
hon vistas, der tillgång på andra och mera
lönande fisken finnes, föraktad; dess kött är livilt
och fast och skulle utgöra cn smaklig rätt, om
man deraf begagnade sig. Ilon fångas ofta till
mängd uli Vaden, då denna kastas efter andra
fiskar. Med en lilen metkrok, då till agn
begagnas snäckdjuret Turbo liltoreus, kan man vid
bryggorna läLt meta upp den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
