Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vikar, som hafva gräsig botten och stränderna
beviixta med vass och siif; mot hösten drager
hon sig till bråddjupa, steniga stländer, hvilka
hon åter öfvergifver då vintren är inne och
vi-karne tillfrysa. De flesta återgå då till sina
soin-marstalioner; men de större synas följa
fiskstimmen till djupet, emedan större Gäddor sällan
fångas under vintren på grundare vatten. Dessa
synas äfven vara i beliof af en rikare tillgång på
föda, än de grunda stränderna under vintren
erbjuda. Der Gäddan efter årstiden valt sin plats
uppehåller hon sig inom elt inskränkt område,
alltid spridd, aldrig i sällskap, utan under
leken; hon förelager inga utvandringar till
aflägs-nare ställen. Yi hafva af trovärdige fiskare
erhållit den underrättelsen, hvilken anföres som
bevis på nyss anförde uppgift, att en Gädda,
som borttagit en slanlkrok, blifvit efler flere års
förlopp uppfiskad på samma ställe med not och
kroken återfunnen i Gäddans mage.
Gäddan är ulan molsägelse den
glupskaste af alla våra insjöfiskar. Ulan åtskillnad
slukar hon andra fiskar, sjöfogelungar, smärre
däggdjur, amphibier och as. Från gräsruggen eller
den täta vassen, der Gäddan vanligen
tillbringar dagen, stående på samma punkt,
framskjuter hon med pilens fart mot det rof, som
nalkas, fallar det merendels alllitl på tvären oeh
fasthåller del så länge mellan käkarne, lilldess
det är dödt eller så utmalladt alt det upphörer
med försöken alt göra sig lös. Då är det som
Gäddan vänder rofvet mellan käkarne, så att
hufvudet kommer alt slå mot svalget,
hvar-efter hon börjar alt svälja det. Denna
operation går ganska långsamt, då den fångade
fisken är stor, emedan den först sviiljda andan,
som nedträngt i magen, måste smälla, innan
den öfriga delen kan få plats. Med afseende
härpå har Hr. C. Fr. WjErn benäget meddelat
oss följande intressanta observation: ”Jag har
förvarat Gäddor tillsammans med en Lax i en
dam, som hade tillgång på rinnande valten. De
förra stodo merendels stilla, den sednare var i
jemn rörelse. Yid ett tillfälle såg jag en Gädda
om 7 å 8 U. efter ett tvärsprång falla Laxen af
fullt samma storlek i sill hvassa gap tvärt om
kroppen. Slriden blef liflig; den angripne
ka-stade sig upp öfver vattenytan och gjorde
för-tviflade fast fåfänga ansLrängningar för atl blifva
sin glupske fiende qvilt. Efler ett par timmars
lid var Laxen alldeles utmattad, då Gäddan blef
i tillfälle alt börja frun hufvudet suga honom i
sig. Denna mållid varade 3:ne dagar, innan
Gäddan hunnit sluka hela kroppen. Digestionen
måste hafva räcki vida längre, ty hela veckan
derefler hade hon elt mycket utsväldt ulseende,
och kunde knappast förmås flytta sig ur stället,
då man vidrörde henne med en lång käpp.”
Gäddans styrka slår i elt direkt förhållande lill
dess slorlek och rofgirighet. Anförde
observation visar, att en Gädda kan gå segrande ur
slriden med en Lax af lika slorlek, som bon sjelf.
Ulan alt vara mycket seglifvad, kan hon länge
förvaras lefvande i sump, i synnerhet om hon
der har några mindre fiskar all lefva af, ty
äfven under fångenskapen bibehåller hon sin
roflyslnad.
Gäddans 7ek räcker länge, emedan tiden
för den rättar sig efler de lekande fiskarnes
ålder, så alt de yngre leka först, då dessa
slutat, leka de medelåldriga och efler dessa de
äldste och störste. Innan sjöarna ännu
uppbru-lit om våren, börjar Gäddan stiga närmare
siränderna. En tradilion bland fiskarena i medlersla
Sverige, fortplantad från uråldriga lider och
ännu bibehållen, är den: alt Gäddan på
Gre-gorii dagen (d. 12 Mars) vänder sig med
hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
