Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl endast begagnas på vissa stränder, der
boltnen är så jemn, att vaden kan dragas utan
all fastnaj de kunna äfven svårligen begagnas
under sommaren, i anseende lill den mängd
Maneter, som finnas i vattnet och alldeles fylla
vaden, då den uppdrages; om hösten åter hindrar
det långa sjögräset deras bruk, emedan det vållar
alt hela vaden snor eller tvinnar hop sig. Vi
komma längre fram under Sillfisket att beskrifva
både denne och öfriga slag af brukliga vadar.
Pl. 19.
Kolja, Gadus Aeglejinus Linn.
Artm. Öfverkäken längst; en kort skäggtöm under hakan; Hufvudets längd större
än kroppens höjd; en enda större svartaktig fläck å ömse sidor invid oeh under den
mörka till och med svarta sidolinien.
Synonymi. Art. Descript. Spec. sid. 64; — Syn. sid. 36, N:o 7; — Gen. sid. 20, N:o 5. Lirw. F11. Sv.
:o öoö; — byst. INat. 1. sid. 43d. Hyse
Nilss. Synops. sid. 42. Blocii Naturg. d. F. D. 2. sid.
Rf. 14 å 16—20 ä 24. — 19 ä 20; Af.
Emellan 12 och 20 tum är den vanliga
längden, till hvilken Koljan uppgår hos oss, och
ingen större än en aln i längd hafva vi sett,
ehuru fiskrarne uppgifva 11 aln ocli derutöfver.
Kroppsformen är nära nog densamma som hos
Hvillingen, endast något högre iförhållande Lill
längden, så all största kroppshöjden, som
infaller vid första ryggfenan, mäter 43 a 5 gånger
hela längden, allt efler fiskens storlek och
ålder. Från ryggfenan stupar rygglinien ät
nacken och bildar metl den, nedåt nosen, något
krökta pannan, en jernt fortgående svag båge.
llufvudet har en egen, Koljan utmärkande form:
undre sidan är nemligen, då munnen tillslutes,
alldeles platt, så alt underkäken, den
öfverskju-tande randen af öfverkäken och den undre
randen af den ännu längre framstående nosen ligga
i samma plan, mot hvilket den svagt böjda
paunlinien stupar åt nosen till i kilform.
No-sen är något tillspetsad, dock mera bred än hög,
. sid. 205. Betz. In. Sv. sid. 317. rf:o 2g.
138. pl. 62. Yarhei.l Brit. Fish. II. sid. x 53.
24 ä 25 — 21 å 22; Brf. 19 å 21; Bf. 6.
helt tunn och faller lika mycket framom
öfver-käkens spets, som denna öfverskjuler den
undre käken. Med undanlag af sjelfva käkranden,
som är synlig, faller hela öfre käken under
nosen i en djup hudfåll. Den öfre käken är
kortare och svagare än på IIvitlingen, så alt dess
bakre ända ej når lill den lodräta linia, som
faller från ögats framkant. Ögonen äro stora, intaga
inemot i af hufvudets längd, ligga högt, så att
nedre randen faller något öfver den linia, som
drages från giillockets spels till öfverkäkens rand,
och ölie randen i näslan samma plan som
pannan; afståndet mellan båda ögonen är lika med
ögats diameler och ögals medelpunkt infaller
nästan vid halfva liufvudlängden. Näsborrarne
ligga uli en liten däld närmare ögonen; den
bakre öppningen stor, oval och öppen, den
främre deremot liten, med strutformig mynning.
Temligen tjocka läppar bekläda båda käkarne,
och rulla sig omkring dem. Gapet är liLet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
