Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre byggnaden är mycket
öfverens-slämmande med Hvitlingens; bukhålan går
likväl ej fullt så långt bakom analöppningen;
buk-hinnan iir mera svartgrå, nära nog så mörk som
hos Glyskoljan; simblåsan, som iir stor, är
baklill mera bred, samt har större, liksom
såglan-dadt utlöpande fasla sidoband; lefverns 3:ne
större lober äro mera mångllikiga; gallhlåsan
mycket tunnhinnig, aflång, med lillspelsad
bollen; de blinda biliang som omgifva nedre
mag-muunen äro smalare och längre.
Koljan har samma utbredning vid
Skandinaviens kuster, som Hvillingen, och träffas på
alla de ställen, der denne förekommer, ganska
allmän. Hon älskar likväl elt mera djupt
vallen med lerig eller mjuk sandbotten, vid
hvilken hon ständigt håller sig. Ehuru stadig kust-
O ö O
bo, är cj Koljan så stationär, som Hvillingen,
utan hon stryker ständigt omkring i större
eller mindre sällskap längs efter de djupare
rännorna inom skärgården. Mun är således aldrig
säker att träffa denna fisk på samma ställe, der
han kort förut fanns i mängd, ej heller den
ena dagen, der man på cn annan fiskat upp
många. Vid stränderna ser man aldrig Koljan,
icke en gång ynglet, och årslideu synes mindre
inverka på henne, all ombyla vislelseort. När
Småsillen ingår i grundare bugter af
Skärgården, utgör äfven Koljan en af deras förföljande
fiender, som lockas upp på grundare ställen, än
vanligt, och en och annan af dem fångas då i
de vador, som ulkaslas efler Sillen. Koljans
lektid inträffar på samma tider som Hvitlingens;
men om leken saknas ännu tillförlitliga
observationer. En och annan lilen Kolja af 4 å 6
tums längd kan väl tillfälligtvis erhållas i
October och November månader, men annars ser
mun ieke till ynglet, hvilket tyckes bevisa, alt
äfven detta håller sig på djupare vatten; desse
små be Irak ta fiskrarna såsom samma års yngel.
I likhet med samslägtingarne iir Koljan en
rof-fisk, ehuru vida mindre glupsk än Hvitlingen.
Hennes födoämnen äro äfven desamma som den
sistnämdes. Költel iir fastare iin Hvitlingens,
men mindre läckert; del ätes emellertid
ganska begärligt, och fisken användes både till
in-saltning och torkning, ehuru för det mesta till
fiskrarnas egna behofver. Koljan har
emellertid, oberäknadt för silt eget kött, elt ganska
stort värde för fiskerierna uli Bohuslän,
emedan det är egentligen denne fisk, som
begagnas Lill agn vid det så kallade Storfisket,
genom hvilkel Stortorsk och Långor erhållas.
De Indrägtigaste fiskesätt, som begagnas för
denna fisk, äro: Små Backor, eller som de
älven kallas Ku/je-Backor (30). Desse brukas hela
sommaren, så länge Storlisket räcker, och all
lisk, som dermed uppfiskas, användes lill agn
på Stor-Backornaj som utsättas för Torsk och
Långa. Dessa små backor utläggas på sådane
djupare ställen nära kusterna, der Koljorna i
större skaror stryka fram; de slå vanligen bloll
ute helt kort lid, så att då fiskrarna ulkastal
sista ändan af hackorna, börja de genast all
vittja vid den andra. Till agn nyttjas vid dessa
tillfällen Skal-musslan (Mytilus edulis). Men
äfven sedan Storfisket upphört, utsältas
Kolje-backor hela hösten lill långt fram på vintern,
och ersätta genom en rik fångst den möda och
de besvärligheter fiskrarna deruuder hafva atl
bekämpa. Vanliga slället, der dessa backor
denna årstid utsättas, är på omkring 30
famnars djupt vatten 1 å 1‘ mil från land och
lill agn på krokarne sättas små Loddsill eller
Skarpsill, på hvilket Koljan helst tager till
Februari månad, då åter skalagnet användes. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
