Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fenorna äro något åtskilda vid roten och stå
till livarandra i ett höjdförhållande, som är
motsatt det hos hannen: den första är
nemli-gen icke hlott lägre än den andra, utan så låg,
att dess främsta och längsta stråle räcker
nedfälld med spetsen blott till roten af första
strålen uti andra ryggfenan, d. ä. dess längd utgör
blott omkring T’a:del af hela kroppslängden.
Uti andra rygglenan äro äfven de främre
strå-larne längre än de bakersta, i följe hvaraf
fenan blir mera hög framtill än baktill,
äfven-som ett betydligt afstånd ujipkommer emellan
stjertfenroten och de bakre strålariies spetsar,
då fenan nedfälles. Analfenans bakre hörn,
som är något längre än den främre, motsvarar
ungefär den andra ryggfenans och slutar
således äfven långt framom stjertfenans rot.
Bakom analöppningen finnes blott en antydning till
den koniska papillen.
Hela öfre delen af’ kroppen ofvan om
sido-linien, samt hufvudet hafva en gulbrun färg,
marmorerad af olikstora, mångformiga, grönaktiga
fläckar och bruna punkter; lläckarne äro omgilna
af mörkbruna ringar, li vilka på vissa ställen
sammanflyta, antaga en mörkare färg och bilda
liksom dunkelt antydda tvärband öfver ryggen;
vanligen finnas 3:ne sådana: det främsta, som
är smalast, har sin plats vid början af andra
ryggrenan, det andra vid samma fenas slut, är
bredast och tydligast, det 3:dje strax framom
stjertfenans rot; man jemlore figuren, som
framställer honan från ryggen sedd. Sidorna
nedanom sidolinien äro bleka, till hälften
genomskinliga, med några större, spridda bruna
(stundom svartbruna) fläckar, ordnade i 2:ue
mindre regelbundna rader och omgifna af ett bredt
messingsgult skimmer. Buken är mjölkhvit och
undre delen af stjerlen vattenklar, nästan
genomskinlig. Längs utmed sidolinien går ett
mörkbrunt afbrutet strek. Iris har en smal
guldgul ring närmast omkring den svarta, i
blått skiftande pupillen. Första ryggfenans
främsta stråle är gulbrun med några grönaktiga
tvärband, och hinnan, som sammanbinder de 3:ne
bakersta strålarne, är djupt svart, liksom
öfver-dragen med ett nät af fina, mycket tätt
liggande brungula ådror. Denna egna teckning
är honan ensamt tillhörande och särdeles
karakteristisk. Den andra ryggfenau är tecknad med
3:ne bruna tvärband, ofta afbrutne: det ena vid
fenroten, det andra midt öfver fenan, är bredast
och tydligast, det 3:dje viil fenrandeu; mellan
dessa spåras 2:ne andra, svagt antydda, blåaktiga
band; strålarne äro bleka och genomskinliga;
den första har flera bruna tvärband; den 2:dra
blott 3:ne i spetsen; de följande 2:ne till en
början, samt slutligen blott ett.
Analfenanenfärgad, blek, nästan mjölkfärgad. Bukfenorna
af kroppens allmänna färg, med färre
oregelbundna bruna fläckar och en och annan
inblandad blågrön. Bröstfenorna hafva en blekgrå,
genomskinlig hinna, och strålarne äro omväxlande
gul- och brun-fläckiga, hvaraf afbrutna
tvärband uppkomma öfver dessa fenor. Stjertfenan
har gulakliga strålar och 3:ue större, dunkla,
ljusbruna tvärband, öfver Wvilka mörkare bruna
fläckar äro strödda, som på fenans nedre del
antaga en nästan svart färg; den nedersta strålen är
helt hvit och den derpå följande har hvit spets.
Yngre Hanne. De form- och
färgförändringar, som hannen under sin Lill växt
undergår, synas hafva af Iehtliyologerna blifvit
lem-nade utan uppmärksamhet, och häruti får man
söka anledningen, hvarföre de båda könen ut
Sjökocken blifvit ansedda och uppställda såsom
2:ne skilda arter. Såsom mycket ung liknar
hannen på det närmaste honan, och torde af
de flesta, som ej undersökt dess inre könsde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
