- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
106

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tistefisken hinner vid Skandinavien en
längd af 6 till 9 tum; liöjden utgör omkring
! af längden och bredden knapt hälften af
höjden. Kroppen är myckel hoptryckt åt
sidorna, långsträckt, nästan jemnhög till öfver
halfva sin längd, hvarefter den svagt afsmalnar
mot stjertfenan; denna form gifver lisken ett
svärdlikt utseende, hvaraf den ock på sina
ställen bär namnet Svardfisk. Hufvudet är litet,
! af kroppens hela längd, hoptryckt, ofvan
till-skärpt, så att nacken och pannan bilda en
af-rundad köl; linningarne äro något svällda och
utstående; munnen liten, mycket uppstigande,
med temligen stora läppar försedd, b vilka rulla
sig öfver käkbenen; båda käkarne hafva
ungefär samma längd. Ögonen små, sitta högt, så
all nedre randen tangerar den linie, som drages
från gällockets spets till öfverkäkens rand; de
sitta äfven så långt framåt, alt afståndet från
nosen till främre randen är j af det från bakre
randen lill lockspetsen; deras diameter
motsvarar ! af hufvudels längd. Locket är långt,
triangulärt, öfverstiger ! af •hufvudlängden,
bakre spelsen faller in vid bröstfenornas öfre
rotfäste. Gälöppningarne medelmåttigt stora;
båda gälhinnorna äro nedtill med hvarandra
förenade utan någon märkelig inskärning; de ligga
således såsom en bred krage fria omkring
gälnäset och äro endast vid främsta spetsen
der-med sammanvuxna; gälhinnans strålar äro 5,
af b vilka de fyra öfre äro temligen breda, den
5:te dereinot helt smal och kort, så alt den ej
räcker ut till gälhiunans rand, och har en
di-rcction mera åt strupen lill. Gälbågarnc äro
små, den bakre fastväxt vid gälrumniets bakre
vägg, lemnar blott en helt liten springa öppen;
bågarne äro framtill försedda med syllika
länder, ordnade i 2:ne rader. De öfre svalgbenen
förenade till 2:ne mandelformiga upphöjningar,

tält beväpnade med lina kardlika tänder; de
nedre äro smärre, hafva samma beväpning;
tungan glatt, hård, broskartad, triangulär med
fri spets. Uti båda käkarne finnas små
kägel-formiga, temmeligen spetsiga tänder, som sitta
något från hvarandra alskilda; i öfverkäken
sitta de största (omkring 11 på hvarje sida) uti
en yllre, mera regulier rad, inom hvilken man
finner en till 3:ne rader smärre tänder utan
särdeles ordning slällda, vanligen tilltagände i
mängd främst i käken; uti underkäken åter
intaga tänderna blott en enda rad, med 11 pä
hvarje sida, de största främst; likväl finnas
innanför framtänderna några smärre,
oregelbundet ställda och till antal varierande. På
plogbenets främre ända sitta några få tänder (3 a 6),
lika med dem i käkarne, men i bågformig rad.
Gombenen sakna tänder. Kroppen är beklädd
af en riktigt slemafsöndrande hud, på hvilken
man i fiskens lefvande tillstånd ser föga spår
till de små runda, djupt i huden nedtryckta
fjäll, som utan att beröra hvarandra finnas
strödda öfver hela ytan, ungefär som på
Tang-laken. Sidolinien är foga utmärkt, löper i rak
riktning nästan efter midten af kroppen.
Analöppningen sitter på honan vid halfva
kroppslängden, på hannen åter något framom; detta
är den enda yltre könsskillnad vi kunnat
upptäcka hos denna arten. Ryggfenan är en
enda, sammanhängande, låg och nästan jemnhög,
börjar ett litet stycke från nacken eller midt
öfver bröstfenornas rot, och fortlöper till
stjertfenan, med hvars rot sjelfva hinnan förenar
sig, ehuru båda fenorna äro tydligt afskilda;
den äger 77 till 79 strålar, som alla äro enkla,
hårda, vid roten temligen tjocka och i spetsen
uddhvassa; dessa stickande spetsar äro likväl
helt och hållet dolda af den tjocka omgifvande
fenhinnan, så länge fenan är oskadad, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free