Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om anus, något aflägsnade från hufvudet, och
iiro bildade såsom hos de lleste liskur och alla
flundror utom hos Varen; nemligen så, alt
strå-larue äro vid roten liilt hopsi t tande och hela
fenan rörlig pä en gemensam basis.
Analtaggen är ganska stark och spetsig,
ul-skjulande framom nnalfenans början. DelUi
organs bildning utgör äfven en af flundrornes
egenheter. Analtaggen är spetsen af ell stort ben
som baklill begränsar medlersta delen af
buk-ca-viteten, oeh stöder sig mot det främsta af undre
taggutskotten, utan mera sammanhang med
skc-lellet, än de små benen som bära fenslrälarne.
Ilos många andra fiskar linnes på samma ställe
elt dylikt ben, men som är foga större än de
följande strål benen. Ilos llundrorne har det fått
en jemforelsevis ofantlig utbildning, och
framskjuter hos många arter med den hvassa spetsen
utom kroppett, elt stycke bakom anus.
Omedelbart från detsamma börjar analfenan med
ganska små slrålar och strålben, hvilka bakåt
tilltaga i storlek.
Lerflundrans färg är på högra, eller
ögon-sidan nästan enformigt gråbrun, mer eller
mindre mörk. Då lisken varit någon lid ur
\alt-ncl, bleknar färgen, så alt mail på fisk-försäljnings*
platserne vauligen få se denna art ljust gulgrå.
Blindsidan är, såsom vanligt, hvit.
Lerflundran finnes temligen allmänt i hela
kallegat, men lås ej i betydlig mängd. Den
ingår ofta i Sundeti, men lärer ej förekomma i
Östersjön; åtminstone har jag aldrig sett den
fångad v id Ystad. Från norra delen af Sundet och
trakten af Kullen införes den hvarje vår bland
andra flundror till salu på torget i Lund. Vid
Julland skall den, enligt Fabkr, vara mera
allmän, men vid Bohusläns skärgård tyckes den ej så
ofta erhållas. Vid Landskrona kallas den, enligt
ScnAGF.nsrR0.il0), Horntunga; vid kullen, enligt
An.sson, Judepiga eller Stormun; vid Jutland,
enligt Fabkr, Ilaa-ising eller skjwr-ising , och
på andra ställen i Danmark, enligt Gottsche,
Uiegte tunge, Judetunge, Judekjcerling. Vid
Bohuslän kallas den ofta Siil a , eller förblandas
med Pl. Litnanda under namnet Sandskädda.
Vidare förekommer denna art uli hela
Nordsjön mellan Britaunien oeh södra Norrige, men
vid Engelska kusten skall den enligt Yarrem.
vara sällsynt. Utom Nordsjön tyckes den ej
vara funnen. Den skall liksom Sandfhmdran
lefva på något djupare vatten, än de vanligaste
artcrne: Platessa, Flesus, m. fl. men för öfrigtär
dess lefnadssätt föga bekant. Den skall om
vintern gå ända ut på 30 famnars djup.
Forlplant-liingstiden synes inträffa i början af sommarn
(Maj, Juni), och födan består af crustaccer eller
andra halsdjur, kanhända äfven småfisk. Jag
har i dess mage funnit räkor (Palasmon, Mysis), och
Gottsche uppgifver att den äter Ophiura-arler.
Den synes vara mycket besvärad af parasit-djur;
af en Lernaea-art har jag liera gånger
funnit 2 å 3 exemplar på hvardera sidan, fästade
vid gälhinnan eller gälbågarne, och i
buk-cavitc-teu eller i lefvern träffas vanligen
inleslinal-maskar (l. ex. Filarue).
Lerflundran fångas tillfälligtvis jemte andra
flundror, med samma redskap som de, hvarom
mera vid de allmännare artcrne. Såsom föda
anses den vara sämst bland flundrorne.
C. S.
*) Physiogr. Sällsknpcts Tidskrift, Lund 1838, p. 312.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
