- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
138

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vexlas med honom (Oxyrliina glauca Muller &
Henle) °). Yarrell berättar, att den ofta skall
visa sisr i små (lockar och att den lefver af större
fiskar. — Uti det enda exemplar, jag lor flera
år sedan öppnat, var magen tom. Denna art
har, i ännu högre grad än andra Hajar, ett
slyggt utseende. Den sprider en högst
obehag-lig, något bilter lukt, och den eftergifvande, på
liera ställen slappa kroppsytan synes smutsig af
det afsöndrade sega slemmet. Detta är i
synnerhet förhållandet med alla öppningarne, och
denna oreulighet, som är gemensam för hela
slSgtet, har gifvit anledning till namnet Squalus*®).
Dessutom uttrycker profilen hos Håbranden vida
mera dumhet i förening med glupskhet, än hos
andra Hajar. Han skall simma hastigare än de

*) Slägtet Oxyrhina skiljer sig från Lamna, livartill
Sq. cornubicus hörer, blott genom bristen på
spetsar vid sidorne af tändernas rötter; men då dessa
äfven saknas hos yngre exemplar af Sq.
cornubicus, synes namnet Oxyrliina aldcles bora utgå, och
de ditfördc arterae insättas under slagtet Lämna.

**) Af Squalor, orenlighet.

***) Dessa arter, som höra till de nyares genus
Car-charias, svnas vanligen vid vackert väder och svag
vind sagta följa bak efter fartyget, särdeles då,
efter vanliga bruket, det salta kött som for dagen
skall användas ombord, hänger i släptåg, uti en
liten tunna af spjelar, för att utblötas. Hajen ses
då lovera hit och dit, med ryggfenan öfver
vattu-brynet, och om något utkastas i sjön är han
genast tillreds att sluka det; han biter då äfven i
trädstycken och andra till föda odugliga ämnen,
livilka dock strax återlemnas. Det är härigenom lätt
att fånga honom på krok, som likväl måste hafva
tillbörlig tjocklek och vara försedd med stark lina
samt jernlänk närmast kroken, för att ej afbitas
D< :ssa Hajar hålla till godo alla djuriska
ämnen och orcnligheter. För att taga något som
flyter på vattnet, gapa de helt makligt deröfver och
lyfta hela hufvudet Öfver vattubrynet, emedan
munnen sitter på undre sidan, men efter sådana
ämnen som sjunka i vattnet springa de med stark
fart. Då Hajen vill taga agnet på en krok, kastar
han sig på sidan eller alldeles omvänd, med buken

flesta andra, hvilket äfven synes bekräftas af
den stora stjertfenan och kölade starka stjerten,
hvilken del hos alla fiskar utgör det förnämsta
rörelseorganet. Jag har hvarken haft tillfälle att
se denna art lefvande, eller att nu af fiskare
insamla några närmare upplysningar om dess
lef-nadssätt, men förmodar att detta i många
hänseenden liknar de talrika Hajarternas, hvilka
man ofta får se under seglingen i oceanen längre
söderut (t. ex. Lamia, glaucus, m. fl.*100). Det
är ej bekant, att Hajarne i våra haf ållöljas af
andra fiskar, såsom förhållandet vanligen är med
dem i sydligare trakter, der de oftast hafva
till sällskap en liten fisk, som af sjöfolk kallas
Lots (Lotsiuan, pilote o. s. v. — Naucrates
Ductor) f).

uppåt, emedan nosen annars skulle stöta emot
linan och aflägsna bytet. Då det blåser något
starkare, synas aldrig dessa Hajarter, förmodligen
emedan de simma trögt, och då ej förmå att följa
fartyget. Deras hela sätt att bete sig har
utomordentlig likhet med det af en hungrig hund eller
varg, som snokar omkring efter föda, hvilket
gifvit anledning till namnen canis, lupuSj chien de
mer o. s. v., som i flera språk användas för Hajar.
Huruvida allt detta passar for Håbranden kan jag,
såsom förr nämdes, ej nu uppgifva.

•£) Denna fisk, som blir 1 fot lång, är ganska vacker,
silfverblå med mörkblå breda tvärband. Sjöfolk
tro vanligen, att han visar Hajen till rofvet, lör att
sedan få del af bytet, och denna tro har blifvit
upptagen af naturhistoriska författare, samt, i
sed-nare tider, utstyrd med hvarjehanda romantiska
tillägg. Cuvier som insåg det fabulösa i dessa
berättelser antog, att Lotsen och Hajen blott
händelsevis sammanträffa, då de gemensamt åtfölja
fartygen. Så är det dock ej, utan Lotsen åtföljer
verkligen Hajen, men endast for att föda sig af hans
cxcrementer, såsom ett par äldre och nyare
författare ganska riktigt uppgifvit. .lag har ofta halt
tillfälle att i de varma zonernes haf noga betrakta
Ilajar åtföljde af en eller två lotsar, och alltid
funnit förhållandet vara lika. Lotsen håller sig lätt
intill Hajens kropp, vid rygg-, bröst- eller
bnkfe-norna, iuen aflägsnar sig iiagongång derifrän, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free