- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
139

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om Häbrandens fortplantning iir ej mycket
i-tekant. Den föder lefvande ungar, såsom
Ilajar-ne i allmänhet, med undantag af dem, pä
hvilka häda ryggfenorne sitta bakom bukfenorna
(ScyUium Cuv.), hvilka lugga ägg. Den af Stuö.h
beskrifna ungen var uttagen ur modren ”om
sommaren"; det är säledes troligt alt
fortplant-ningstiden infaller om våren.

Denna art eftersökes ej mycket, ty den har
liten och mager lefver, som ger föga tran, hvilket

«ilt smaka på ämnen som han ser flyta i vattnet.
Man tyckes dock sällan finna något sådant som är
efter hans smak, och återvänder alltid snart till
Ilajen; men så snart denne lemnar något ifrån sig,
är lotsen alltid tillreds, att med största ifver
be-niägtiga sig detsamma, och återvänder derefter till
sitt vanliga ställe, hvarefter han ej på en lång
stund låter locka sig derifrån, hvilket lätt kan ske
då han är hungrig, om man kastar något litet
föremål i vattnet. Det har ej lyckats mig att
fånga någon på krok. Uti Bengaliska viken har jag
haft godt till/alle, att se, att äfven sköldpaddor
(T. Mydas) åtföljas af samma art lotsfisk, och
några gånger har jag sett små ungar af densamma,

är det enda hvårföre de större Hajarna fångas; men
den tages dock tillfälligtvis eller i brist på bättre
af Norrska Ilajfiskare. I södra delen af
Katte-gat och i sundet fås den nästan blott då den
insnärjer sig i garn, utsatta för annan fiskfångst.
Huden är ganska tjenlig till polering af finare
arbeten, t. ex. i träd eller horn, och användes
äfven der till. De hårda fjällen motstå ganska
länge slitning. Köttet af denna såsom af många
andra Hajarter har en obehaglig lukt, och lärer
knapt användas till föda hos oss.

äfvensom andra ganska små, svartak tiga, mig
obekanta fiskar åtfölja meduser, pliysalier och
por-piter. De stodo under dessa, och syntes ständigt
nappa något från deras undre sida, kanhända
stycken af de nämde sjödjurens tentakler? — Flera
fiskars ungar synas hafva samma instinkt, hvarom
man kan jemföra hvad som här ofvan (sid. 84)
näiunes om Hvitlingen. Sugfiskarne (Echcneis)
åtfölja af samma orsak som lotsen både Hajar och
Sköldpaddor, men sitta alltid fastsugade vid dessas
kropp tills de se något vara att erhålla, då de
täfla med lotsen i snabbhet, och genast efter
för-rättadt ärende återvända for att suga sig fast.

C. s.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free