Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klorocka; Raja radiata Donov.
Artin. Nosen trubbvinklig, kort; kroppen undeiti11 ofläckad och utan taggar;
ryggfenorna tätt hopsittande; knaggarne stjernlikt rafflade.
Synonymi. R. radiata Donov. Fbies Vet. Ac. Handl. 1838, p. 146. — Muller et IIeni.i: Ptagiostomen p.
137. — R. clavata Hollherg Götlieb. Sällsk. nya Handl. IV. 29. — Nilssoh Synopsis p. 119. — (II. Fullonica
Fabr. fr. Grunl. ?J
Denna art iir den minsta bland de
Nordiska rockorna. De exemplar som uppnått 1} fots
längd äro skicklige lill fortplantning och de
tyckas ej blifva längre än 2 fot. Figuren är tagen
efter en fullt utbildad hona bos hvilken den
utbredda kroppsskifvan var 10; tum läng;
stjer-ten 7j; största bredden 12}; munnens afstånd
från nosspetsen 2j. Hannarne af denna art,
liksom af R. clavata, Uro något mindre än honorna.
Kroppsformen är nära qvadratisk, föga
trans-versell, med rundade sidovinklar. Nosen är högst
föga framskjutande, och hörer lill de trubbigaste
som förekomma i hela slägtet; dess form visas
föröfrigl häst af figuren. Bukfenorna äro breda
och rundade och deras främre lol> alldeles
af-skikl, såsom hos alla egenll. Raj<e. Båda
ryggfenorna, hvilka stå ofvanför stjertspetsen, såsom på
liela slägtet, äro hos denna art tätt hopsittande.
Hela kroppens undersida är glatt och len;
blott undre sidan af nosen är otydligt sträf,
hvilket dock föga märkes på färska exemplar.
Öfre sidan är dereinot ganska taggig. Alla
tag-garne hafva en ganska karakteristik form; de
äro nemligen vid roten starkt utvidgade och
stjernlika, eller starkt kölade af 8 ä 10 höga
åsar som utlöpa i spetsar kring roten. Af dessa
kölar är en främre och en bakre tydligen större
än de öfrige. Spetsen af livarje tagg är stark,
krökt och ganska hvass. De stora taggarna, eller
egentl. s. k. knaggarne, hafva v. p. dubbelt så
många kölar, hvilka dock äro mindre utstående
och ej bilda en stjernlik rot. Dessa stora knag-
gar finnas Bästan blott på de ställen som alltid
hafva sådane, nemligen l:o på inre kanten af
orbita, en framom och 2 bakom ögat; 2:o på
båda skullerbrosken, 2:ue sittande efter
hvarandra; samt 3:o långså t ryggen och stjertens
me-dellinie, hvarest denna art har en rad af 12 å
16 knaggar, räckande från cranium till främre
ryggfenan, men ingen mellan eller bakom
ryggfenorna. Stjertens sidukölar äro oväpnade, men
på sidorna, närmast intill medelliuien blifva
små-taggarne något större, ehuru ej så stora som
knaggarne, och bilda en tämligen regulier rad, som
sträcker sig nära lika långt fram och bakåt som
medelraden. Extraordinära knaggar tyckas
sällan utvecklas hos denna art. Småtaggarne äro
föröfrigt någorlunda jämt men ej tält strödde på
hela öfre sidan. Ut med ryggens sidor finnes dock
ett par stora, vanligen nästan glatta ställen.
Tänderue äro lika hos båda könen. De äro
små, knapplika, med en fm, bakåt liggande,
hvass, krökt (klolik) spets, och silta i v. p. 18
tvärrader på hvardera sidan om medelliuien, i
hvardera käken. De i öfverkäken aftaga i
storlek både mot medelliuien och munnviken; men
i underkäken aftaga de blott utåt, så alt de mot
medelliuien sittande äro något större.
Färgen är ofvan lefverbrun, under hvit.
En liten skiftning i hvilL och några små
otydliga mörka fläckar märkas ofvan. Slemkanalerna
i huden på undre sidan äro hvita och synas ej
utåt. Denna art saknar alldeles det tecken Lill
6:te gälöppningen, som finnes hos Raja clavata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
