Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindarens färg, rättar sig efter det vatten
i livilket han lefver. Ar vattnet klart, sS är
färgen följande: hela kroppen gulgrön på
guldfärgad botten, och med fina guldfärgade prickar
i spetsen på hvarje fjuli; hufvudet ofvan
mörkare än ryggen, denna åter mörkare än
sidorna, hvilka nei lät Ij usna och blifva, lika med
buken, In ilgula. Samma färg bafva äfven de
andre delarna af hufvudet ocli gällocken. Alla
fenorna äro ljust gröna. Iris kopparröd. Då
fisken varit så länge ur vattnet att han dött, är
färgen helt och hållet förändrad. Kroppen är då
mörkt grön, ryggen och isynnerhet hufvudet
ofvan, svartgröna. De fina guldfärgade
prickarna äro då försvunna; buken gul; fenorna mörkt
purpurröda ocli nästan svarta. Dessa äro ock
de, som hastigast förlora sin färg. Vistas ha 11 på
dybotten är färgen sådan som figuren utvisar.
Träffas han i skogssjöar, der vattnet vanligen är
mycket mörkt, blir hela kroppen ofvantill svart,
liksom om han varit doppad i bläck; endast
buken är något ljusare.
Granskas de inre delarna finnes lefvern
omfatta tarmkanalen med tvenne långa, spetsiga
lo-ber, af hvilka den, som ligger på högra sidanär
längst och sträcker sig ända till anus.
Tarmkanalen är kort och tjock, föga längre än fisken,
med endast två böjningar och saknar utvidgning
eller magsäck. Simbläsan stor, hopdragen, som
vanligt, på för.sta tredjedelen; den främre, mindre
delen är cylinderfor mig med afrundade ändar;
den bakre mot ändan afspetsad. Rom-och
mjölksäckarna dubbla, med vanligt läge.
Oakladt äldre författare yttra: all Lindaren
finnes i alla länder, synes den lik\ äl, på alla
ställen, vara mindre allmän. Efter Yarrei.i.
skall han finnas i England och Irland; men är
likväl sällsynt vid Engelska kusten ocli aftager
i mängd mol norden. Samma förhållande äger
äfven rum inom Skandinavien, der han är
tem-ligen allmän i Sveriges södra landskap; men
lärer hafva sin nordliga gräns i Wermland, der
den finnes i Rthlasjö och K/are/Jven (60“ nordl.
br.). Högre mot norden och i Norrige, lärer
han icke förekomma, åtminstone finnes han icke
upptagen bland Norriges fiskar, hvarken af Ström
eller Pontoppiuan. I södra delen af Sverige
förekommer han icke sällan, och vanligast i smärre
sjöar, dammar och träsk med dy- och
gräsbotten. Anmärkningsvärdt är att han äfven finnes
i medlersta delen af Östersjöns vestra Skärgård,
der han lill uppehållsort alllid väljer grunda
och gräsiga vikar i den innersta Skärgården. Af
naturen trög och maklig, älskar lian stillhet och
saknar helt och hållet den liflighet, som finnes
hos större delen af dess samslägtiugar. Utom
under lektiden, vistas han beständigt vid
boll-lien, oftast nedbäddad i dy och gräs. Detla
sed-nare förhållandet inträffar isynnerhet under
vin-tren, hvarföre man fordom trodde att lian
denna årstid låg i dvala. Någon gång, ehuru
sällan, kan han under sommaren, då vädret är
lugnt, uppstiga lill valtenylan. Såsom varande
mycket seglilvad, kan han transporteras längre
väg utan att dö, hvarföre han ock lält
planleras i dammar och är ibland de fiskar, soui
der-till längst varit begagnade.
Lektiden inträffar i början af Juni eller
något sednare efler väderlekens beskaffenhet.
Leken föregår i grunda och gräsiga vikar, dammar
och mindre insjöar, ulan särdeles buller, och den
gulaktiga, finkorniga rommen afsättes på gräset.
Ynglet skall växa mindre fort, hvilket likväl
synes bero på lekslället och valtnets beskaffenhet.
Af Lindaren, som äfven kallas Sutare ocli
Skomakare för dess fiolliga utseende, är honornas
antal mindre än hanuarnes. Yarreli, räknar 2
hannar mol en hona, eller åtminstone 3 hannar
mot 2 honor. Delta olika förhållande mellan
könen, skulle menligt inverka på fiskartens
förökande om ej dess afvelsamhet ersalte bristen
på antalet af honor. Bt.ocii räknade 297/000
ägg hos en hona af $ ’II vigt. Dess loda består
af dyjord, maskar och insekter.
Lindaren fångas sällan med not,
allmännast med katsor och ryssjor. På mete tager han
begärligt, då vanlig metmask nyttjas lill agn.
Köttet, som födoämne, berömmes af några och
lastas åter af andra. Del är hvilt, benfritt och
fast, men anses vara hårdsinäll och derföre
mindre helsosaml. Den dysmak, som köllet
vanligen äger, bortgår då fisken, före tillredningen,
genom öfvergjutuing med kokhelt valten
(skäIlning) befrias från det tjocka slem, hvarmed
kroppen är öfverdragen.
C. U. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
