- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
210

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än kroppens största höjd. Dess längd frän
nacken till öfverkäkens sputs är lika med 2
gån-ger höjden, och, hos ett mindre exemplar, af
v.p. 6 tum, nära i al’ totallängden (med
stjerl-fenan). Hufvudets längd, frän gällockets lill
öfverkäkens spets, iuneliålles hos samma ex. 5
gånger i totallängden; men med underkäkens
spets inberäknad, blott 4j gånger. Pä de största
exemplaren är hufvudet något mindre mot
kroppen, sä all dess hela längd, med underkäk och
gidlock utgör i af totallängden; men på de hell
små exemplaren, af blotl 3 tum, är hufvudet
i proportion, ej större, än på de medelstora. —
ögat är temligen rundt, men lätt omslutet af
en skarp, mjuk orbitalraud; hvars öppning är
transversellt allång (större på höjden). På
både slörre och mindre exemplar ligger ögals
bakre rand midt emellan spetsarna af
underkäken och gälloeket; men pä de större är ögat
i proportion Lill kroppen mindre än pä desmå,
så att ögats diameter på etl exemplar af 12
tum blolt är dubbelt så stor som på ett af 3
tum. Härigenom blir nosen kortare på de små
än på de stora. Nosens längd (frän ögals främre
rand lill nosspetsen) innehålles, hos dc största
exemplaren, U gång i afståndet mellan ögat
och gällockets spets; hos de minsta (af 3 lum)
nästan fullt 2 gånger. Ögats längd-diameter
(bestämd efter den färgade iris) innehålles 3
gånger i nosens längd hos elt 12 tums exemplar;
2i gånger hos elt 7 tums, 2 gånger hos ett 5
tums, och blott H gång hos elt af 3 tum.

Näsborrarna äro små, allånga, ej
framskjutande; två på hvardera sidan, något åtskilda;
den främre ligger midt emellan ögal och
nos-spetsen. — Slemporer synas ej många på
hufvu-det. Jag linner blotl 3 vid sidan af hjessan,
näst bakom ögils öfre del; 2 a 3 någol längre
bakåt, vid förlockets öfre vinkel, ocli 2 under
näsborrarna, men närmare käkkanten. Dessa 2
sistnämnda äro öppningar för en gemensam
slemkanal, som börjar täll under näsborren, och
tvådelas lill hålen. — Nosspetsen, som utgör del
fasla hufvudets framäuda och bildas af
näsbenen, är parabolisk, plattad och böjlig, samt
långt framskjutande, sä att han fullständigt
döljer den tillslulna öfverkäken.

Munnen är ganska stor men knappt
fram-s t räck bar. Mellankäksbenet, som ensamt bildar
hela öfverkäkens kant, är nemligen framtill,
genom ett kort ligameul, fästadt under
nosspel-sen, så all det ej kan skiljas långt derifrån.
Således, då käkarna öppnas, ställer sig
öfverkäken verticali och böjer nosspetsen uppåt. Den
är dock något framsträckbav hos de yngre
exemplaren; — men på den andra arten (A. lancea)
sträckes deu, då munnen öppnas, långt framåt
i horizontell riglning, liksom på Cyprinerna.
Mellankäksbenel är ganska smalt och läcker,
då munnen är lillsluten, något bakom
näsborrarna. Öfverkäksbenet är betyd ligen starkare;
det ledar under sidorna af nosspetsen och
ligger, då munnen är tillsluten, doldl under ett
hudveck af kinden. — Underkäken är ganska
stark och mycket längre än deu öfre. Dess led
ligger midt under ögat; tomialranden är starkt
bugtig. Den couiska spets af underkäken, som
utskjuter framom öfverkäken och utgör
hufvudets spets, är sä läng som t ii 1 al den
egentliga nosen.

Tänder saknas fullkomligt i käkarna, på
gombenen och på tungan. Blotl i framändan af
vomer finnas Ivä, som äro starka, lätt
hopsittande, krökta. Svalgbenen, som äro små, (på
hvardera sidan: 3 ofvan och elt, långsträckt,
nedan), hafva tältslående, fina, kardlika
taggar. — Tungan har en hos fiskarna mindre
vanlig form; den är fri, bred men tunn, ofvan
concav, med nedböjd, rundad spets.

Gälöppningarnc äro sä stora de hos fiskar
kunna vara: ofvan slår niistan hela gälloeket
fritt oeh nedtill är öppningen fortsatt ända lill
underkäkens led. Gälltinnan är således
fullkomligt kluf ven, utan alt. förenas med den smala
främsta spetsen af buken, mellan gäla rua. Uou
har 7 strälar, hvilka dock äro svåra atl räkna,
emedan deu yttersta är ganska kort och fin,
samt dold af de ovanligt starka musklerna. De
ligga betäckla af veckets kanl och räcka nära
till dess spels. — Gälloeket är ganska stort och
tunnt; men det egentliga locket (operculum)
utgör blott minsta delen (v.p. J) deraf; det är
slätt, convext, triaugelformigt. Största delen
består af underlocket (suboperculum) som utgör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free