Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således i elt ganska ojämnt förhållande lill
ver-tebrerna, eller såsom 2j å 3 lill 1. Dessa
rader äro, Iramlill oeli midtpå kroppen,
sinsemellan något åtskilda; pä stjerten ligga de lätt
lill-liopa. Uti Ii varje rail ligga fjällen så lätt, alt
de något litet betäeka livarandra med kanten.
Midlnå kroppen innehåller li varje rad v. p. 40
fjäll, hvaraf 18 ä 1!) från och med sidolinien
till medellinjen; di: öfriga 27 ä 28 derifrån till
bukens sidokol. På de slörsLa exemplaren (af
omkring 12 tum) upptaga 7 fjäll uti en sådan
rad. i) millimeter. Mos dem synas fjällen djupt
fårade af elt ringa antal coucentriska linter
sa ml af några radierande, både framåt och bakåt.
Delta har tyckts mig vara tydligare hos
hannarna än hos honorna. lJå de medelstora
exemplaren kunna dessa liuier knappi skönjas.
Färgen är grönaktig på ryggen, föröfrigt
Ii vi t, skiftande i livarjehanda regnhågslarger,
men på den lefvande lisken är hela kroppen
något genomskinlig. Alla fenorna äro bleka. En
stor. svartaklig Häck linnes på nosens sidor,
midt emellan ogal och nosspetsen.— Ingen
tydlig yltre könskillnad formärkes.
Om inre delarna anföra vi blotl, alt
ver-tebrerna iiro 66; simblåsa saknas. Matstrupen
vid; magen är temligen liten, fast och vid, med
en lång, smal fortsättning bakåt, som, då den
är tom, liknar ett helt small, cylindriskt
bi-hang, men då deu fylles af föda blir ganska
slor och utsträckt ända ned mot anus. Lefvern
är lileu, h v it; ligger framom magen, kring
matstrupen : larmen är smal. med en stor böjning;
bloll en kort, conisk blindtarm linnes vid
pylorus. Äggstockarna äro framåt skilda, men mot
anus fullkomligt förenade till en enda massa.
Aggen äro brandgula, ganska talrika ocli lina;
diametern utgor foga öfver i millimeter, ty 7
fullvuxna ägg upptaga 4 millimeters längd.
Tobisen linnes omkring nordvestra Europas
kuster: vid Frankrike, Brilannien ocli Irland,
omkring Danmark, iuål Östersjön åtminstone
till trakten af Åland samt längs uppål JNorrige
ända Lill Nordcap. - Deu Tobis som
förekommer vid Grönland har blifvit ansedd för en
cgeu art (A. dubius Heiuh. Grönl. Jchlli. i D.
Vid. Selsk. Afli. VII, tr. 1838), ehuru den knappt
lärer skilja sig från A. lauceplalus genom annat
än en nägol korlare nos och foga längre
bröst-fena. Nilsson, som på auf, st. iemnar en
jem-lorelse, anser dem dock ej åtskilde. Äfven i
MedeJhafvet finnes Tobis, om hvilken en lika
beskaffad ovisshet råder. Jag har ej haft
tillfälle alt jemföra dessa med de hos oss vanliga.
De häda arterna, A. laneeolatus ocli A.
lancea tyckas hafva fullkomligt lika lefuadssätl
och på de llesta ställen tiunas tillhopa, li
vårföre deras historia mäste tillsamman afhandlas.
1 allmänliel tyckes det vara deu mindre arlen
(A. lancea) söm utgör största mängden. Sii är
tydligen förhållandet vid tobisliskena i Skåne,
hvarest, på 1820- och 30-talel, A. laneeolatus
knappt tycktes mig utgöra af hela antalet
ocli likadant synes förhållandet vara ännu (1856).
Omkring Danska öarna lyckas (enl. Kjiöveh)
båda arterna vara mera lika lill antalet, men
vid .Iutlauds vestra kust är åter A. lancea den
öfvervågande, liksom omkring Brilannien. Vid
Irland är A. lancea ymnig omkring hela ön,
men A. laneeolatus är blott antecknad såsom
funnen vid norra kusten (Thompson Report, ur
Brit. Ass. 1840). Vid Bretagne i Frankrike är
äfven den mindre arten ymnigast; A.
lanceola-tus var der sällsynt på 1820-talet, men hade
förr varit allmän (Le Sadv.) — Vid Finmarken
förekomma båda våra arter, men jag har
derifrån blolt selt små exemplar, af v. p. 3 tums
längd. Sjelf har jag funnit liera sådana på
ebb-strauden vid Alten, der de lågo utan all borra
sig ned; och Prof. Lovéh har hemfört några
frän Finmarken.
Öfverhufvud vistas Tobisen blolt på
sandbotten, i hvilken han kan nedgräfva sig. Båda
arterna äga en utmärkt skicklighet atl i elt
ögonblick borra sig ned i sanden, der de
lyckas ligga fordolda, vid J fots djup eller mera.
under slörre delen af dygnet oeh blolt tidtals
gå opp. - Om vintern lefva de pä slörre djup;
meu om våren då vattnet börjar bli nägol
varmare, uppgå båda arterna tillhopa på vissa
sandiga, långgrunda ställen utmed stränderna,
för alt vistas der liela sominarn. Detta
inträffar vid Skåne i slutet af Maj, då genast (iskel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
