- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
13

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en halfcirkel och båda linorna rakt ut ifrån
stranden. När den, som rott ut noten
kommit upp på stranden, går han lill stället der
lörsta linan fastades, löser henne ocli börjar
draga, sedan han förut gifvit lecken till den
andra fiskaren, som utlagt noten, och skall
draga den sist utlagile armen, på det att
dragningen måtte på en gång företagas.

Vada eller Laudnot drages allmännast med
handkraft, då dragaren, på det att han icke
måtte blifva öm i liandeu, eller linan slinta i
den, håller tillika med liuan en trädpinne (Pl.
A, fig. 12) i handen. Emedan linan,
uppdragen på landet, vanligen är besvärlig för
dragaren att få med sig, då han under dragningen
måste förflytta sig, brukas på några orter, alt
linda henne, allt efter som bon inhalas, på en
båge (Pl. A, fig. 11), som dragaren alltid har
stående ulmed sig på stranden. Denna båge
tager han i handen, då han skall flytta sig.
Flyttningen sker af båda dragarena jemt och
på en gång, samt småningom ett litet stycke i
sänder, så att de endast äro ö å 9 alnar
åtskilde, då noten kommit så nära, alt rackerna
uppnått stranden. Är noten stor, skulle den
blifva alltför svår alt draga med blolt
handkraft; man begagnar sig derföre i sådane fall
af en så kallad Notvind (Pl. A, fig. 13), på
hvilken fiskaren sittande vindar noten till
landet. För att hålla notliuan ren och fri från gräs,
som vanligen fäster sig vid densamma, rister
eller slår fiskaren den mot vattnet, då noten
drages med handen. Sker dragningen åter med
deu nämde not vinden, har den, som vindar,
en käpp eller dylikt till hands, med hvilken
han då och då slår på linan, hvarigenom en
skakning uppkommer, som gör att gräset bort-

faller. När, som redan är nämdt, noten
hunnit så nära landet, alt rackerna äro vid
stranden, börjar, livad man kallar, örningen.
Dragarena ställa sig då tätt tillhopa och uppdraga
noten på det sältet, att undre och öfre telnan,
sammanläggas och på en gång omfattas.
Finnas 3:ne personer närvarande, slälla sig alla
tre i bredd; den medlerste drager då
sten-telnan lill båda armarna på det sättet, att han
tager dem tillsammans i handen, under det de
öfriga tvenne fiskarena, som stå på sidorna,
draga hvar sin flarnLelna. Härigenom vinnes,
att stentelnarna hållas tillsammans och hindra
den i noten inneslutna fisken, att krypa
under och undkomma. Telnarna böra hållas så
under dragningen, att slentelnan går något
framför (larntelnan. Är noten rätt ställd, sker
delta utan att fiskaren dervid behöfver
använda någon särskilt åtgärd under dragningen.
Sedan noten är uppdragen på stranden,
uttömmes den fisk, som ingått i kilen; de fiskar, som
fastnat på armarne, ultagas under det noten
åter inlages (inhankas) i ökstockcn. Denna bör
derföre genast, så snart noten är uppdragen,
hämtas lill det slällel af stranden, der noten
ligger, och vändas med den breda ändan åt
densamma. Nolen intages sedan i ökstocken på
del sättet, att den notarmen (högra eller
vänstra), som sist skall utläggas, inhankas först.
Den, som verkställer notens intagning i
ökstocken, lager derunder en telna i hvardera
handen, så att telnarna blifva rena (fria från
lösgarn), och lagar så, all lösgarnet kommer att
ligga redigt. Sist intagas de upplindade
tögar-na, och fiskarena begifva sig till ett annat
ställe af stranden, för att på nyssbeskrifna sätt
utlägga och uppdraga elt nytt varp.

7. Metspö.

Mete är onekligen ett bland de äldsta af ännu nyttjas al träd eller ben och nyligen
nu brukliga fiskesätt, och metspöet i följd deraf ibland ålderdoms-lemningar äro funne äfven af
ett bland de äldsta fiskeredskap. Edda säger sten, tyckas gifva tillkänna, alt detta fiskesätt
oss, att Thor metat, och de metkrokar, som är äldre, än metallens bruk, åtminstone äldre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free