- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
14

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än tiden, då den blef så allmiin, att man
kunde använda den till ett så lumpet instrument,
som metkroken.

De metspön, som i närvarande tider
begagnas, hafva många olika former, men äro
egentligen af tvenne slag: F/ötspö och Stinkspö,
hvilka benämningar uppkommit af deras olika
inrättning. F/ötspöet nyttjas endast till
strand-mele; sänkspöet någon gång äfven till
iljup-rnete. Båda dessa slagen förfärdigas allmännast
af enträ i de orter der detta trädslag finnes så
frodväxt, att det till nämde ändamål kan
användas. Den mindre upplyste och fördomsfulle
fiskaren fäster vid detta trädslag (len
vidskepliga tankan, att det skall bidraga lill lycklig
fångst. Till samma ändamål användes äfven
Hassel, Rönn, m. 11. trädslag, och de mera
för-mögne förskaffa sig icke sällan metspön af rör.
Hvad trädslag, som härtill väljes, är
visserligen likgiltigt, endast det är rakt, långt,
qvist-fritt och lätt. Spetsen bör vara mycket smal
och spänstig, för att mildra motståndet, då
fisken skall uppdragas, så att icke spöspetsen
afbrytes eller fisken söudcrryekes i munnen.
Flölspöet bör vara C å 9 alnar långt, om det
med fördel skall kunna nyttjas vid
strandrae-te, emedan metaren, ståeiule på stranden, icke
alltid kommer den så nära, att han kan
utkasta kroken på vederbörligt djup. Refven
förfärdigas på olika sätt och af olika ämnen.
Allmännast begagnar man hvitt, eller i brist
deraf svart hästtagel. Minst 4 eller högst 12
tagelstrån hopsnos antingen så, att dc tagelstrån,
flere eller förre, som skola snos, läggas jemt i
ena ändan, hopknytas och snos lill dess att
något strå tryter, då åter cn knut slås äfven
för denna ända, och denna längd bortlägges.
På delta sätt fortfares med andra lika många
tagelstrån, till dess man fått så många
längder, som man önskar hafva refven lång, då
hvarje af längderna hopknytas med en knut,
på det sättet, att ändan lages tvenne gånger
igenom öglan innan knuten tilldrages. De utom
knularne hlifvande spetsarne afklippas vid,
dock icke alltliy näxa intill knuten. Till deu

ref, som på detta sätt snos, bör tagas så långt
tagel, som möjligen kan erhållas, och de strån,
som skola liopsnos i samma längd, hafva i det
närmaste samma längd. En på ofvanbeskrifna
sätt förfärdigad ref får en knut vid hvarje
längd och har den olägenheten, att knutarna
antingen fastna mot hvarandra, eller ock fäster
sig gräs och dylikt vid dem, då refven
uppdrages ur vattnet Den bästa metref
förfärdigas likaledes af tagel på det sättet, att man
först uttager hälften så många tagelstrån, som
man önskar hafva i refven, och tager, att
börja med, sådane, som äro mycket olika långa.
Dessa snos tillsamman och hvarefter de snos,
upplindas de på en trädkrok. Under det man
snor, bör man noga se efter, när något
Uigcl-slrå tryter, och då genast i stället inlägga ett
nytt i snodden. På delta sätt fortfares till
dess man fått den längd man behagar.
Derefter snos på en annan trädkrok, men på lika
sätt, till lika grollek och längd, en annan ref
(låt), hvilken, då den är fördig, lägges
tillsammans med den forstsnodde på så sätt, att
sedan båda refvarna (låtarne) äro liopfilstade,
snos dc ännu ytterligare med krokarna, ett
litet slyckc i sänder, till dess de blifva så härd t
snodde, att de sjelfmant lägga sig tillsammans.
Härvid bör noga tillses, att tåtame blifva lika
hårdt snodde, då de hopläggas, ty i annan
händelse blir refven, livad man kallar,
hall-strängd och svag. När refven på detta sätt
är snodd, afklippas ändarne af de utom
refven framstickande tagelslrå-ändarna, hvarefter
refven hastigt och med flirsisitisliet drages tre-

i r i lii »

nom lagan al ett brinnande ljus, hvaraf
tagel-strå-ändarne afsvedas och refven blir alldeles
slät och jemn. Vill man hafva refven ännu
starkare och jemnare, tages 9 lill 12 tagelstrån,
hvilka snos i 3 Låtar, med lika många
tagelstrån i hvardera, på nyss beskrifna sält, och
dessa 3 tåtar hopläggas sedan på en gång, då
likväl 3 personer dervid höra vara behjelpliga.
Den ref, som snos tretrådig, blir alltid både
slätare och starkare, än ilen tvåtrådiga,
oaktadi den skulle innehålla ett mindre antal ta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free