Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geistrån. Ulom tagel ensamt, begagnas ock
tagel och silke bland adt, t. ex. en tåt på
hvardera. Men då det nästan är omöjligt, att få
det stelaa taglet och det mjuka silkel lika hårdt
snodt, blir denna slags ref nästan alllid
ha/l-strängd och derigenom mindre stark. Den ref,
som snos endast af silke, blir tyngre än
lagel-refven, och har dessutom den förtre tliga
egenskapen, att lätt trassla sig. Samma
olägenheter, och dessa i änuu högre grad, äga äfven
rum i afseendc på den ref, som förfärdigas af
tråd. Sällan nyltjas den ock af detta ämne.
Icke endast rpfveus groflek och styrka,
som bör rältas efter den större eller mindre
fisksort man ärnar mela, utan äfven dess
relativa längd till spöet, på hvilket hon skall
fästas, bör af fiskaren kännas och iakttagas. Till
6 k 7 alnars långt spö bör refven vara minst
8 å 9, d. v. s. alltid 2 ä 3 alnar längre än
spöet. Då refven skall lastas på Jlötspö,
fast-bindes den pålilligt kring spöet ungelär II aln
från spetsen. Då bon är fästad, lindas hon
kring den smalare ändan af spöet från detta
ställe till yttersta spetsen, der hon åter fästes
med en eller två lyckor (lielsvepcur).
Liud-niugen öfver ändan af spöet styrker spetsen och
gör, alt refven kan forlängas efter behag, och
att något finnes att ersätta med, om deu brister
och en del går lorlorad. Liuduingen bör
likväl ske så glest, alt refven kommer att
sträcka sig omkring 1 aln utom spöcls tjockare
ända, då den är fästad i spetsen och lägges utåt
densamma. Efter refven kommer dess
närmaste tillhörighet: tofsen_, i betraktande. Den
förfärdigas af samma ämne och på lika sält som
refven; men är alltid något finare och bör
vara mellan 10 a 12 tum lång. Vid den ena
ändan slås en ögla af 1 Lill 1! tums längd, och
vid den andra fastes kroken. På midten af
lafsen, 4 å 5 tum från kroken, är stället för
sänket. Delta göres alltid af bly, hvilket
antingen gjutes i form af en, mot båda ändarna
afspetsad cylinder, som liar genom hela
längden ett hål, så stort, att tafsen kan dragas
derigenom och uli hvilket, sedan sänket är på-
trädt, en trädpinne intryckes i hvarje ända af
sänket, för att hindra det att skrida på tafsen;
eller ock utplattas en blyskifva så tunn, att
den kan hårdt lindas omkring tafsen och på
detta sättet lästas vid densamma. Ju gröfre
metrefven är, desto större bör sänket vara; då
man luelar på djupt vatten, bör äfven större
sänke nyltjas, än då metningen sker på grund t.
Flötspöet har alltid ett mindre sänke, emedan
det alllid nyttjas på grundare vatten, och
dessutom skulle etl tyngre sänke neddraga flötet,
som utgör en väsendtlig del af hvad som
fordras för detla slags metspö. Tyngden af
sänket bör derföre slå i ett jemt förhållande till
Uölel, så att det sislnämde icke neddrages
under vattenytan. Kroken bör likaledes lämpas
efter det fiskslag, som man ärnar meta. Det
är alltid förmånligare, att hafva en något för
fin än för grof krok. För Abborre är kroken
tillräckligt stor, om han har ett afslånd från
udden lill skaftet af 3 till 4 linier; för Braxen
5 å G; för Löja 1 u 1! o. s. v. Sedan man
valt en passande krok, bör man vara
angelägen alt den rätt fästes på tafsen. I detta
ändamål slås en ögla på tafsens ända; på det
sältet, alt ändan tages tvenne gånger genom
öglan. Derefter sammandrages öglan något, då
den under dragningen vrider sig till tvenne
öglor, genom dessa trädes kroken (Pl. B, fig. 4),
hvarefter knuten starkt tilldrages och ändan af
tafsen afklippes vid knuten. Vill man hafva
kroken ännu pålitligare fästad, hvilket är
nödvändigt, då större fisk dermed skall metas, slås
knuten på förenämde sätt kring skaftet af
kroken så långt ned, att den kommer någol ofvan
den linie, som drages från udden lill skaftet.
Kroken vrides derefter så, att lafsen kommer
att ligga på den sidan af skaftet, som vetter
mot udden, hvarefler tafsen fastlindas vid
kroken med svart eller grönt, vaxadt silke.
Lind-ningen bör ske jemt och tätt från knuten till
ändan af krokens skaft.
Flötet (Pl. B, lig. 3 a, b, c) är af
mångfaldig form och af olika ämnen. Det förfärdigas
af korkj furubark j gåspenna eller träd. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
