- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
16

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

del göres af kork, (fig. 3 c) svedes elL hål på
längtleu igenom en; vanlig kork, sä stort, att
en gåspenna deruti kan införas. Då (lölet skall
påsättas, drages refven genom hålet i korken,
och sedan man uppskjutit denna så högt man
behagar på refven, instickes gåspennan, som hör
vara så tjock, att den fyller hålet och
hindrar flötet alt skrida på refven. Längden af
ennan är likgiltig; vanligen framskjuter hon
a 3 tum utom ändarne af korken. Då
furu-Lark eller så kallad flarn begagnas, skäres flötet
rundt eller i form af en trissa ((ig. 3 b) och
förses med hål i midten; genom delta
påträder man refven på sält, redan är nämdt vid
korkflötet, och en gåspenna eller trädpinne
inskjutes för att fästa (lötet vid refven. Då det
åter förfärdigas af träd (fig. 3 a), som är det
minst brukliga, tages dertill något lätt
trädslag, som skäres mycket lunnt och af olika form.
I båda ändarna borras elt fint hål, icke större
än alt refven lätt kan dragas derigenom.
Ref-ven trädes genom hålen upp från den ena sidan
af flötspftnen och ned från den andra,
hvarigenom llötel blir sittande på refven utan alt
skrida, så atl man nödgas draga det med
handen, då det skall flyttas. Vill man begagna
ensamt en gåspenna, tages dertill en sådan,
som är stor och lät, utan hål och sprickor;
fanet afrepas och den smalare ändan skäres
tunn och vikes tillbaka utåt skallet, så all en
ögla derigenom uppkommer i ändan af pennan.
Uli denna ögla trädes refven och den
tillbaka vikne ändan hålles fast vid skaftet genom en
ring, skuren af en annan gåspenna, som
på-trädes. Samma ring bör äfven omfalta refven
för alt hålla pennan eller flötet fast vid
densamma. Då (lötet skall flyttas upp eller ned
aflages ringen eller nedskjutes den lill den
smalare ändan af pennan. Så snart man ombyter
metslälle, bör flölet äfven fly t las, och vid
flyttningen så afpassas efter djupet, att då flölet
ligger på vattenytan, kroken hänger en eller
annan tum från bottnen. Det kan vara
likgiltigt af hvad ämne flötet göres, endast det är

lätt, ty ju lättare flölet är, desto lydligareoch
hastigare visar det genom sina rörelser på
vall-net, när fisken nappar. Vanligen söker man
icke att uppdraga fisken förr, än han
neddragit flölet under vattnet.

Då flötet och tafsen skola påsättas refven,
bör det så verkställas, alt sedan flölet är trädt
på refven, slås en större ögla på ändan af
densamma, hvaruti sedan tafsen med sin ögla fästes
på så sält, att öglan på refven trädes genom
öglan på tafsen, genom hvilken krok och sänke
derefter drages, då öglorna, efler
lilldragnin-gen, slula uli hvarandra. Då spöet skall
transporteras lill och ifrån metstället, upplindas
refven på spöet och kroken insättes uli ett i
spöets tjockare ända inskurit hak.

Sätikspö, då det nyttjas af en fiskare, som
står vid brådjup strand, en strömbrädd, åkant,
bergudde eller bro, kan vara af alldeles lika
längd och beskaffenhet med flötspöet, endast
med den skillnaden, att flötet saknas, refven
är starkare och sänket tyngre. Det får då
äfven namn af känspöj emedan känslan i
handen skall säga meta ren, när fisken nappar och
det rätta ögonblicket är, alt uppdraga den.
Sänkspön, som nyttjas till det så kallade
djup-metet, äro beräknade derpå, att metaren skall
sitta i ökslock eller båt. De göras af samma
trädslag, som flötspöet; men äro endast 2 å 3
alnar långa. På spetsen, som bör vara mera
stel än llötspöets, bindes en ögla af lin
mes-singstråd, och på ett afstånd af ungefär 6 tum
från den tjockare ändan, i hvilken fiskaren
håller spöet, inborras i sned riktning ifrån
hvarandra tvenne smala, 2 ä 3 tum höga
pinnar, med 4 ä 5 tums afstånd mellan hvardera.
Refven trädes med ändan genom
messingstråd-öglan, framdrages ulåt spöet och upplindas
der-efler på pinnarne lill så stor del, som icke
begagnas vid metningen. Refven och tafsen äro
för öfrigt lika med hvad, som redan är
be-skrifvit vid flötspöet, utom det, att så väl ref
som tafs böra vara gröfre och sänket mycket
större.

Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free