Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då man vill transportera refven längre väg,
sedan hon är påbetad och färdig till utläggning,
nyttjas dertill en låda af helt annan
sammansättning (Pl. B, fig. 11). Deu består af en 3
i 4 tum hög och lika bred, samt 1 >i 2 alnar
lång låda, allt efter refvens längd och storlek.
Bottnen af denna låda består af ett helt stycke,
och skjuter framom den ena sidan, ungefär 1
tum. I kanten af denna utstående del af
lådans botten äro fina hål borrade, med en tums
afstånd från hvarje. Uti dessa hål fästas
slut-maskorua af ena sidan utaf ett nät, bundet af
stark, grof tråd, till lika bredd, som längden
af lådan. Nätet behöfver likväl icke alltid
vara fyrkantigt, utan blir ofta något längre än
lådans bredd. I den kanten af lådans öppning,
som vetter mot nätet, äro inskärningar med såg
gjorda på i tums afstånd från b varandra, för
alt deruti inlägga tafsarne, och vid den
motsatta eller yttre sidan af öppningen är elt lock
fästadt, som jemt täcker lådans öppning. När
nu refven på lika sätt, som ofvan är beskrifvet,
påbetas, och tafsarne påbindas, hankas deu på
nätet, som i sådant ändamål jemt utbredes och
tafsarne med krokarne inläggas i
inskärningar-ne i lådans kant, så att krokarne hänga inuti
lådan. Derefter nedfälles locket öfver
densamma, h varigenom krokarne blifva inneslutna i
lådan, som sedan rullas öfver den på nätet
liggande refven, hvilken derigenom täckes af
nätet, som slutligen, då allt är lioprulladt, blir
omslaget med 2—3 band eller snören, fastade i
slutet af detsamma. Då refven skall utläggas,
upprullas nätet försigtigt och utbredes antingen
på bottnen af ökstocken, eller på ett par
bräder, lagde i bredd öfver dess sidobord.
16. Abborrhåf (Pl■ B, fig. 15).
Detta fiskeredskap, som enligt v. Linné
West-götha resa, sid. 259, fordom brukades i
Werm-laud och sjön Yngen, beskrifves, på anförda
ställe således: ”En jernring, som midtpå kan
liopledas till 2:ne lialfcirklar, är af 3 alnars
diameter; men på sidau något bredare, eller 3i
aln i diameter. Bottnen är rund och flat, som
en talrick af 1 alns diameter, gjord af tagel,
ragg- eller svinliårs-rep, som spiralt är
hop-sydt, och utomkring med en tjock jernring
om-gifven. Ilåfven eller nätet af hvilket liåfveu
är bunden, emellan öfre jernringen och nedre
botten in formam coni truncati, är 9 qvarter
djupt. Maskorna äro så stora, att minsta fingren
kan inträdas genom dem, med yttersta spetsen.
Denna håf är upphängd med fyra tåg, på
ändan af en 4 alnars lång stång, i hvilken stångs
andra ända ett tåg af 12 alnars längd är
häf-tadt”. Huru denna håf, hvilken i närvarande
tid, sällan lärcr begagnas, fordom användes,
är redan anfördt sid. 8 vid Abborren.
IT. Brandjern (Pl. C, fig. 3—4).
Jir visserligen ett bland de äldre redskap, att fiskaren vid skenet deraf skulle kunna verk-
som användes vid fiske, och inrättadt i ända- ställa sådana fisken, som måste företagas under
mål, att derpå lägga torr antänd ved, på det nattens mörker, utan att vara hindrad af bios-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
