Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
set, som då <let först begagnades, troligen alltid
fördes i handen. I likhet med alla öfriga
redskap har brandjernet med tiden undergått
många förändringar, ledande till förbättringar i dess
sammansättning. Nu förfärdigas detta redskap
allmännast af ett, i något större än en rät
vinkel böjdt jern, af ungefär ? tums fyrkant. Vid
den ena ändan har detta jern en hylsa, uti
hvilken ett 5 å 6 qvarters långt trädskaft
fästes, och i den andra är det böjdt uppåt i en
tvär krok, af ungefär 4 tums längd. På den
raka delen mellan dessa böjningar, som bör
innehålla I aln i längd, fästas på tvären och till
lika afstånd från li varandra 3 smala jern,
hvilka hafva spetsarna böjda uppåt och äro kring
9—12 tum långa. När Brandjernet skall
begagnas, inträdes ändan af trädskaftet i en på
ökstockens sidbord eller bakstam fästad klots,
hvarefter veden lägges öfver de på tvären
fastade jernen och antändes.
En annan sort brandjern (Pl. C, fig. 4)
har utseende af en lykLa och synes vara en
sednare tiders uppfinning. Består af en korg
af smala jern, i form af cn upp och nedvänd
kon. Den har i bottnen en jernplåt, på
hvilken flere runda häl äro liuggne, i ändamål atl
veden, som reses på ända i korgen, icke må
utfalla, men likväl tillräcklig luft intränga
genom hålen, på det att veden måtte brinna så
mycket starkare. Denna korg uppliänges på
tvenne dubbar uli en klyka af jern, som, på
lika sätt med det nyss beskrefne brandjernet,
har ett skaft af träd, som insättes med nedra
ändan i klotsen på bakstammen eller sidbordet
af ökstocken.
Det är svårt att afgöra, hvilketdera af
dessa tvenne redskap fullkomligast uppfyller
ändamålet. Det först beskrifua ger ett starkare sken,
och man har lättare, alt på det både
upptända och underhålla elden; men det hardercmot
den stora olägenheten, att spilla mycket ved,
som då den nedfaller i sjön halfbrunneu ofta
skrämer fisken, till skada och förtret för
fiskaren. Del sist beskrifua har deremot endast den
olägenheten, atl det, i synnerhet då korgen är
tät, gifver mindre sken ifrån sig och alltid
lem-nar någon skugga af den i bottnen varande
jernplåten. Dessutom är detta sistnämde mer
kostsamt och svårare atl förfärdiga.
Den faltige fiskaren, som icke har råd att
förskaffa sig någondera af ofvaubeskrifne
redskap, tillrustar ett mycket simpelt på följande
sätt. Han tager en något tjock brädlapp af
ungefär 1 alns fyrkant, och borrar i dess midt
etl groft häl i samma lutning mot brädlappens
yta, som ökstockens sidbord mot vattenytan.
I detta hål fäster han en stake af ungefär 21
alnars längd, som med andra ändan fästes i den
förr nämda klotsen på inre sidan af ökstockens
sidbord; är då hålets lutning i brädlappen rätt
iakttagen, får den ett fullkomligt horizoutelt
läge mot vattenytan. Pä denna brädlapp lägger
nu fiskaren en nyss upptagen tunn grästoifva,
med gräset, som bör vara fuktigt, nedåt lappen,
som derigenom lundras att fatta eld. På
lorf-van lägges veden som upptändes. Det är
tydligt, att detta redskap skall hafva flere
olägenheter och lysa dåligt, dä skenet endast kan
sprida sig åt sidorna; men det medförer deremot
ingen kostnad.
18. Spigghåf (PL C, fig. 28).
Kallas äfven Norshäf, dåden begagnas lör med så lina maskor, att spetsen af liilfingret
denna fiskart, likasom den någon gång får namn icke kan införas i dem. Noten fästes omkring
af Glihdfj då dermed fångas små Löjor, Gli eller en båge, som har 2 ä 3 alnars diameter, och
annat fiskvngel. Spigghåfven bindes af fin tråd, är pålitligt fästad vid ett 3 alnars långt skaft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
