Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du ilenna krok skall nyttjas, påbelas han
och fastes vid refven alldeles pä samma sätt,
som slantkroken; men innan han utkastas i
vattnet, inskjutes udden i hylsan (lig. 22).
Ud-darne komma då att ligga utåt betesfiskens
sidor och springa ut (fig. 21), så snart Gäddan
griper agnet och vidrörer dem. Sättet att
slanta med denna sort krok är alldeles lika med
det vanliga, beskrifna, endast med den
skillnad, att man här icke tillåter Gäddan svälja,
utan uppdrager henne så snart hon nappat,
emedan de utspringaude uddarne fastna i dess
gap. Dwma sort krok begagnas likväl sällan,
emedan den stora olägenheten alltid inträffar,
alt uddarne springa ut äfven for det minsta
grässtrå, som vidrörer dem, och att fiskaren
följaktligen ganska ofta hindras med deras åter
inskjutande. Endast vid sådana stränder, som
äro alldeles u tan gräs eller växter i vattnet,
kan denna krok nyttjas, men vid sådana
stränder uppehåller sig Gäddan ganska sällan.
2T. Drag. (.PI. C, fig. 27.)
Kallas på olika orter: Gädd-Drag,
Drag-spän, Oppror, Bottenror o. s. v.; är ett slags
mete och har troligen fått sitt namn deraf, att
det drages efter ökstocken eller båten då det
nyttjas. Dess ändamål är, att genom
rörelserna i valtnet hos den konstgjorda metallfisken,
som utgör agnet till kroken, framlocka roffisken
att gripa det. Till detta redskap hörer:
Draget, Refven och Lekaren. Draget förfärdigas
af si/fver, messing, tenn eller jern. Silfver
är onekligen det bästa i anseende dertill, alt
det lält kan hållas blankt och icke förändrar
färg, men såsom dyrare äges det ej af många;
messing brukas allmännast, då den ofta
för-sillras, emedan erfarenheten lärt fiskaren, att
de drag, som hafva hvit färg, åro de bästa,
troligen derföre, att de då närmast likna
hvit-fiskarne, som utgöra Gäddans lnifvudsakliga
näring. I vissa mindre sjöar, anses den gula
färgen på dragen vara bäst, hvarlöre det ock i
sådana nyttjas af messing, som ofta är förgvld;
någon gång finnas de äfven försillVade på den
undre konkava, och forgylde pä den öfre
kon-vexa sidan. En hufvudsak i anseende till
färgen är, alt det hålles rent och blankt.
Förnämsta egenskapen ligger likväl i
metallplåtens form; denna liknar en mindre fiskafcirca
4 tums längd och största bredden 1! tum. Plå-
ten krökes mer och mindre och slås kupig, så
att den ena sidan blir konvex och den andra
konkav. I den bredare ändan, som föreställer
fiskens hufvud, är spetsen tvärt krökt inåt den
konkava sidan och igenom den krökla spetsen
är ett liål, hvaruti insattes en 3—4 lum lång
messingstråd, hvilken på den ändan, som är
inåt draget, har en knapp eller nagel af
messing, som hindrar att icke tråden kan utdragas
genom hålet, och i den andra ändan en ögla,
i hvilken refven fästes. Denna messingstråd är
en sorl tafs. Hälet i metallplåten bör vara så
stort, att den lätt vrider sig på messingstråden.
1 metallplåtens smalare ända, som föreställer
fiskens stjert, har kroken sitt läge. Denna
smi-des af fint jern, och har skaftet, från böjningen
till slutet, antingen omkring 2 lum, eller är
det så långt, all det räcker utåt hela längden
af mclallskifvan och öfverskjuter den ofta så
långt, att slulet deraf har en tvär böjning,
genom hvilket hälet är, deruli messingstråden
trädes, på hvilken metallskifvan rörer sig. Är
skaftet på kroken kort, fästes det endast med
2:ne naglar vid metallskifvan, är det längre,
fästes det vid densamma med flere. Sjelfva
kroken har omkring 1! tums höjd, räknadt från
udden lill skaftet, och är försedd med en
ganska stark hulling af J tums längd, räknadt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
