Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krokudden. Dels för att göra metallskifvan
iiu-nu mera lik en fisk, dels ock för att dölja
kroken, fastlindas en dubbel röd lapp, klippt i
form af en stjertftena, vid den smalare ändan
af metallskifvan ocli räcker utom den lika långt,
som kroken. För att fasta denna lapp vid
skif-van, äro 2—3 fina inskärningar gjorda i
kanten på metallplåten. Har metallplåten sin
rätta böjning rörer det sig lätt {leker) då det
drages i vattnet. Om krokens läge, då draget
leker, antingen den bör vara vänd uppåt
vattenytan eller nedåt bottnen, äro icke fiskarena
öf-verens; några anse bäst, att lian är vänd
uppåt, emedan han derigenom anses lättare taga
fast i Gäddans gom; andra anse att han bör
vara vänd nedåt, på det han måtle få ett
pålitligare tag uti underkäken. livad som
fiskaren icke bör förgäta, är, att så ofta draget
nyttjas hålla metallskifvan blank och krokudden
skarp. Dragrefven beslår af ett 20—25
famnar långt snöre och nyttjas både med och utan
sänken. I förra fallet är det första sänket
fastadi 4—5 famnar från draget och det andra
ungefär lika långt från det första. Refven
fästes med den ena ändan i messingstråden, vid
hvilken metallplåten är fastad, och med den
andra vid Lekaren, som är alldeles lik den,
hvilken finnes beskrifven vid Art. Slant.
Gädd-fisket med drag, som vanligen kallas att ro
drag, tillgår på följande sätt: En eller tvenne
fiskare sätta sig uti en lätt ökstock, den ena
för alt ro, den andra för att slöta draget.
Rodden sker utåt stränderna, ungefär G alnar från
vasskanten, och bör underhållas jemt och nå-
gorlunda fort. Så snart roddaren kommit i
farten, utkastar fiskaren draget och låter refven
efter hand löpa af lekaren, på hvilken den
varit upprullad, likväl bör det, som sagdt är,
ske efter hand, ty låter fiskaren för mycket af
refven löpa ut på en gång, sjunker draget lill
bottnen och fastnar. Huru många famnar af
refven, som böra utsläppas, beror på djupet
och på den fart, som roddaren gifver
ökstocken. Är vattnet djupt, bör refven vara längre
och rodden mindre hastig, än om vattnet är
grundt. Sådant är äfven förhållandet, om
refven har sänke eller icke; i förra fallet måste
rodden vara mycket starkare. Detta är
föröf-rigt en omständighet, som läres både lättare
och säkrare genom öfning än föreskrifter. När
draget under rodden fastnar i gräs, måste
fiskaren uppdraga det och alllid söka all hålla
kroken ren; nappar Gäddan bör fiskaren först
gif-va ett måttligt hugg, så att kroken tar fast i
Gäddans gap, och sedan hala åt sig refven jemt
och så fort, att refven är spänd, ty eljest
släpper kroken icke sällan. Är fiskaren ensam, som
oftast inträffar, nödgas han hålla refven
mellan tänderna, emedan dess båda händer
ärosy-selsatta med rodden; föröfrigt beter han sig
alldeles på samma sätt, som redan är nämdt.
Stundom utkastas tvenne drag af samma
fiskare, då refven på det ena alltid bör hållas 6
å 9 alnar kortare, än på det andra. Detta sker
i den afsigt, all det draget, som löper före,
skall locka ut Gäddan från stranden, då del
andra är framme och lättare för henne att taga.
28. E 1 d s t ö d j n i n g.
Är måhända ett bland de äldsta fiskesätt går i närvarande tid på följande sätt: Brand-
och uppfunnet för att med mindre koslsamma jernet (Pl. C, fig. 3—4), hvilkendera formen
fiskdon, och utan alt beliöfva använda ett större fiskaren väljer, nedsättes i den klots, som är
antal menniskor, kunna erhålla de fiskar, som anbragt antingen på bakstammen (aktern) el-
under nattens mörker söka stränderna. Det till- ler på en af ökstockens sidor; på detta lägges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
