Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den torra, fint huggna veden,hvartill rötter af
furu, i några orter kallad Jlågbrandj helst
användas, och hvaraf den mängd, som förmodas
åtgå för natten, Lör vara till hands i
ökstocken. Då detta är i ordning, Legifver sig
fiskaren, försedd med Ljuster (Pl. C, fig. 1),
åstad, och sedan han itändt veden, skjuter han,
om han är ensam, ökstocken sakta ocli varsamt
med ljusterskaftet kring stränderna. Har lian
en kamrat, bör denna hafva endast ett
åliggande, som är att sköta elden på brandjernet att
den brinner jemt ooh klart; ty skall den, som
iorer ljustret, äfven sköta elden, blir han
bländad af eldskeiic , så att han på-en lång stund,
sedan han omlagat elden, icke kan se de
föremål, som finnas i vattnet, ocli om kamraten
framskjuter ökstocken, som någongång sker,
händer ofta, att han gifver ökstocken en
annan riktning, än fiskaren åslundar. Till
fiskarens LeqvämligLet hörer, alt han liafver en
slokig hatt med stora bräm på hufvudet, för
att icke besväras af eldskenet. När fiskaren ser
livar Gäddan står, riktar han Lugget mot fi-
skens hufvud, i händelse den skulle söka alt
lly undan. På livad sätt ljustret föres med
skicklighet och säkerhet, kan endast läras
genom öfning.
Med ljuster kan äfven fisk huggas på ljusa
dagen; della fisksätl får då namn af Ljustring
och nyttjas egentligen för Lax, då denna
uppstiger i iloderna, och för Gädda, då hon leker
på grunda kärrängar. Fiskaren är då alllid
ensam, och står antingen på landet eller vadar
han i vattnet med fisk-korgen bunden på
ryggen, för att deruli förvara de fångade fiskarna.
Huggningen eller Ljustrets liandterande tillgår
alldeles på lika sätt, som vid eldstödjning, utom
det, att som fisken på dagen är svårare att
komma nära, fordras således den särskilla konslen
alt kasta ljustret handlöst på fisken.
Eldstödjning begagnas nu mindre, än i
fordna tider, sedan man påfunnit säkrare
fiske-sätt och samlat den erfarenheten, att fisken
derigenom skrämes från landet och fisket
följaktligen skadas.
29. S k o 11 n ä t.
Då sammansättningen af nästan alla öfriga
sorter nät är beräknad derpå, att fisken
sjelf-mant skall fasla sig på nätet, är Skottnätet
der-emot så inrättadt, alt fisken derpå drifvesmed
våld. Detta är således ett redskap, som uli en
systematisk uppställning af nu brukliga
fiskeredskap borde hafva sin plals mellan not och
nät, i synnerhet som skollnälet på några orter
utlägges som not, och på lika sätt drages lill
stranden. Till skottnätfiske fordras, utom
ökstocken, sjelfva nätet, stängen och forken.
Nätet bindes af mycket fin tråd, eller
helst fint lingarn; i sednare fallet bindas 2
livarf med stark tråd på öfre och undre sidan
om notslingan. Maskornas storlek rättar sig ef-
ter fisksorlen, för hvilken nätet skall brukas, och
hvilken storlek är uppgifven vid Art. Läggnät.
Djupleken är mellan 2 och 3 alnar, samt
längden 8—-10 famnar, om det skall skötas af en
karl; men kan vara mycket större, då det
skötes af tvenne. Till ell 10 famnar långt och
3 alnar djupt nät fordras en notslinga, som är
20 famnar lång och 3| i 35 alnar djup. Utom
notslinga fordras lill Skottnätet en så kallad
grimma (elt nät med mycket grofva maskor);
denna biiules af mycket grof och stark tråd,
lika lång med notslingan, om den endast skall
räcka på en sida om nätet; men skall den, som
allmännast sker, räcka lill båda sidor, bör den
vara duLLclt så lång. Grimmans ändamål är,
att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
