- Project Runeberg -  Skånes konsthistoria för medeltiden /
25

(1850) [MARC] Author: Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

byggnaderna. Spetsbågsstilen, som kort efter fjortonde seklets
början här framträdde i sin fulla glans, visade sig under
det femtondes ingång allt mer och mer nalkas sitt
förfall, ehuruväl Valdemar Atterdag, Margareta och Erik af
Pommern låto omkring denna tidrymd uppföra en mängd
ansenliga byggnader. Men makten och penningen uträtta
föga der, hvarest en lefvande tro och en högre anda
saknas i verkställigheten. Sistnämnde konung låt i sin
nyanlagda stad Landskrona uppföra en treskeppig kyrka, med
koromgång i öster och torn i vester. Denna ansenliga
kyrka, som blifvit för nära ett sekel tillbaka nedrifven,
hade väl hufvudsakligen samma anordning, som de
nyssnämnda, men en villkorlighet i grundutstickning och en
osäkerhet i bågslag samt en godtycklighet i prydnader,
som röjde bristande insigt och hållning. Taklisterne
utgjordes af mycket breda, helt låga bågslag, en skärande
motsats till dörr- och fönsteröppningarnas skarpspetsiga
betäckningar. Med denna sednare öfvergångsstil började
byggnadskonsten allt mer och mer förfalla. Snart
användes rundbågen i förening med spetsbågen, dels enligt
behof, dels af infall. Mot reformationstiden blefvo helt låga
rund- och spetsbågar använde, utan ringaste orsak till
en sådan förtryckning. Takhvalfven blefvo under denna
tidrymd utförde i de villkorligaste former. Stundom
uppbäras kant- och korsbågar af pilastrar, stundom hvila de
på framspringande knoppar; än äro fälten helt flacka, än
högt uppspända. Den äldre medeltidens djupsinniga
sinnebildslära har vid denna tid lemnat rum för godtyckliga
och narraktiga infall.

Ringklockor skola först i tolfte seklet blifvit i
Tyskland allmännare använda vid gudstjensten [1]. I Norden


[1] J. Kreuser, Kölner Dombriefe, Berlin 1844. s. 33.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skanekonst/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free