Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af detta stånd vägrade, oaktadt upprepad befallning, att
svära den svenske konungen tro och huldhet. När Karl X
för andra gången angrep Danmark, lämnade också många
af dem Sverige och kämpade för sitt gamla fosterland. Äf-
ven sedermera, när den danska adelns makt var bruten och
den skånska således ej hade samma anledning som förut att
föredraga Danmark framför Sverige, gaf den under den tid,
som här är i fråga, regeringen och rådet i Stockholm stän-
diga anledningar till klagomål genom sin förnäma tillbaka-
dragenhet och sin öppet visade likgiltighet för Sverige och
svenska förhållanden.
Af de ofrälse stånden var det endast de andlige, som
strax förstodo att uppskatta värdet af den större politiska
frihet, som de vunnit genom föreningen med Sverige. Minst
framträdde derför ock missnöjet med den skedda förändringen
hos detta stånd, ehuru äfven det vacklade i sin trohet mot
det nya fäderneslandet.
Städernas befolkning och allmogen hade lidit mest un-
der det sista så väl som under föregående krig med Sverige,
och föreningen med den förut fiendtlige grannen medförde i
början ingen annan för dem märkbar följd än de tullar, kon-
tributioner, befästningsarbeten, inkvartering och underhåll af
krigsfolk, hvarmed den nya styrelsen betungade dem. Redan
under Karl X:s andra krig rådde derför bland befolkningen
en mot Sverige fiendtlig sinnesstämning. Snapphanar bör-
jade sitt småkrig i skogsbygderna; från Halland rapportera-
des till konungen, att »humeurerne allt mera började luta till
rebellion», och i följd af allmogens upproriska hållning i alla
tre provinserna måste ett kungligt påbud utgå, som ålade
densamma att utlämna sina vapen. De här utskrifna trup-
perna ansåg sig generalguvernören nödsakad att skyndsamt
skicka ur landet till krigsskådeplatserna andra sidan Öster-
sjön, enär de, »i fall det komme till ruptur, intet annat vore
än fiender» 1). Hade danskarne haft rådrum att kraftigare,
1) Generalguvernören G. O. Stenbocks berättelse till regeringen år
1662. Handlingar rörande Skandinaviens historia, XXXI, s. 338.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
